Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TURNA (numera bl. ss. ssgsförled TURN- tur3n~), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
utöva turngymnastik; äv. allmännare: utföra (mer l. mindre systematiska) gymnastiska (l. akrobatiska) rörelser, gymnastisera. TIdr. 1882, s. 85. Vill man bedrifva turning på lärdt sätt så måste man låta anställa betraktelser öfver kroppen och dess rörelser. PedT 1891, s. 284. En rask fyr, som red, turnade, sam som en hjälte. Hasselblatt Mann Trist. 157 (1918).
Anm. Ordet turna förekommer numera bl. ss. ssgsförled. I ä. tid användes det företrädesvis om utländska (i sht tyska) förh.
-GYMNASTIK. om visst slags (i sht i Tyskl. utövad) gymnastik byggd på ett av F. L. Jahn utarbetat system; jfr -övning. I regel hävdade sig linggymnastiken med sin rationella men något ”tråkiga” prägel bäst i den obligatoriska skolundervisningen, medan turngymnastiken med sina vildare men ”roligare” inslag appellerade mera till de frivilliga föreningarna. SvD 7 ⁄ 6 1979, s. 10. —
-VÄSEN(DE). [jfr t. turnwesen] (†) sammanfattande, om allt som har med organisation o. utövande av turngymnastik att göra. LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 16. 3NF (1933). —
-ÖVNING. (†) särsk. i pl.: turngymnastik. Turn-öfningar (tysk gymnastik) äro nu införda i hela badiska armén och i alla garnisons-städer. KrigVAT 1846, s. 85. LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 612.
Spalt T 3233 band 35, 2009