Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TVENNE tvän3e2, räkn.
Ordformer
(ttwinne 1579. tuine 1593. tvedne 1788. tvende (tu-, tw-, -ee-) 1604–1628. tvenna (tu-, tw-) 1559–1690. tvenne (thu-, tu-, tw-, -n-) 1564 osv. tvänna c. 1640. tvänne (tw-) 1604–1915)
Anm. Ordet förekommer i ä. tid i dat.-formen tvennom. Bonden bote 3 .. (mark), som sålde twennom eth. 2SthmTb. 1: 35 (1544). HH XIII. 1: 312 (1567).
Etymologi
[fsv. tvänne; jfr fd. twænnæ (d. tvende), fvn. tvennir, två inbördes olika (pl. av tvennr, adj., tvådelad); avledn. bildad med samma ändelse som föreligger i lat. bini, två i sänder, till den rot som äv. föreligger i lat. bis, gr. δίς, find. dvíḥ, sanskr. dvis. — Jfr TVINNA, TVIST, sbst.1]
(ngt ålderdomligt) två l. två slags; förr äv. dels framför annat räkneord: två gånger, dels framförställt poss. pron.; förr stundom skrivet 2:ne. Hwar han gör henne widere therudinnen någen förhindringh, schall han ware förfallen till sine twenne fyretije march. HH XIII. 1: 141 (1564). Du har hedrat och fägnat mig med tvänne dina kära bref. Kellgren (SVS) 6: 105 (1782). Tvenne lagar styra menskolifvet / .. Makten att begära / Är den första. Tvånget att försaka / Är den andra. Stagnelius (SVS) 2: 440 (1821). Folk och konung blefvo ett / Ifrån att vara tvenne. CVAStrandberg 1: 166 (1860). Skålen placeras mellan tvenne meterhöga stativ. Bergholm Fys. 4: 56 (1957).
Ssgr: TVENNE-HANDA. (†) två (olika), två slags. Effter vthi Åboo stadh brukas twenne hånde tungemååll, swenske och finske, så hafwe wij (osv.). PrivSvStäd. 3: 124 (1569). Eljest bruka de (i Spanien) en särdeles sort Spik, af twännehanda slags hufwuden, som må kallas brädspik. König LärdÖfn. 6: 194 (1747). Skälet till samlandet (av predikningarna) var tvennehanda. KyrkohÅ 1914, s. 281. —
-STÄDS. [fsv. tvännestads] (†) på två ställen. Widh Linköpinngh haf(uer) hann tagit häster tuennestädhz hos gästgifuere. 3SthmTb. 6: 382 (1605).

 

Spalt T 3284 band 35, 2009

Webbansvarig