Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TY ty4, v.1, tyr, tydde tyd3e2, tytt tyt4, förr äv. TYA, v.1, -ade. vbalsbst. -ENDE.
Ordformer
(ty 1844 osv. tya 1911–1964)
Etymologi
[fsv. thydha l. thya l. thy til, ta sin tillflykt till, lita till, thydhas, idka (köns)umgänge med; sv. dial. ty till, längta till, dras till, ty sig till; jfr d. ty til, nor. ty (sig) til, fvn. þýða, göra blid l. vänlig, þýðast til, bli vän med, ty sig till, got. þiuþjan, välsigna, mnl. (ge)dieden, gagna, hjälpa, feng. (ge)þīedan (äv. refl.), (an)sluta sig till; jfr äv. fsv. thydhin, vänlig, fvn. þýðr, dets., feng. geðȳde, god, dygdig; till ett urgerm. adj. motsv. got. þiuþ, det goda, substantiverat n.; av ovisst ursprung. — Jfr TIDELAG]
refl., särsk. i uttr. ty sig till ngn l. ngt, (mer l. mindre) tillitsfullt o. förtröstansfullt söka (se d. o. 6 l (β)) l. (hän)vända l. (an)sluta sig till ngn l. ngt (för att få skydd l. stöd l. tröst l. (fysisk) närhet o. d. vid (upplevelse av) fara l. svårighet l. olycka o. d.), ta sin tillflykt till ngn l. ngt; äv.: stödja l. förlita sig på ngn l. ngt; äv. (i sht i Finl.) med förbleknad innebörd (se c); äv. dels i icke refl. anv. (se a), dels med adverbiell bestämning betecknande plats (se b) l. i särsk. förb.; äv. i bildl. anv., om ngt sakligt. Katten tyr sig till henne. De tydde sig till varandra. Det vet jag, att jag till flaskan tyr mig / Och sköljer ner kapunen, som var fet. CVAStrandberg 4: 170 (1857). Folksagan har varit den källa som alla länders litteraturer ha tytt sig till efter perioder af öfvermättnad och förkonstling. NDA 1912, nr 351, s. 6. Som barnet gråtande tyr sig till sin mor, när det blivit uppskrämt, tyr sig den ensamme .. till de universella krafterna i tillvaron, när hans nöd är som störst. Bjerre SjälLäk. 97 (1923). Hon kunde icke få något eget hem utan att först ha en man att ty sig till. Krusenstjerna Fatt. 4: 507 (1938). Man har (på grund av råvarubristen) på flera områden fått ty sig till ersättningsmaterial. Form 1948, s. 1. — särsk.
a) (numera mindre br.) i icke refl. anv., i uttr. ty till ngn l. ngt, ty sig till ngn l. ngt. Bremer Brev 2: 392 (1844). (Skogsmusen) som sommartiden bor i skog och mark och endast om vintern tyr till gårdarna. Rosenius Naturst. 13 (1897). När Eriks försök att .. slå ned resningen i Sverige misslyckats, tyr han till tyska ordens medling. HT 1925, s. 206. SAOL (1986).
b) (numera föga br.) i uttr. ty sig ngnstädes (hän), söka sig ngnstädes (hän) (för att få skydd l. hjälp o. d.). Janzon Cat. 1: 39 (1889). (Han hade) tytt sig allt närmare taket och var slutligen under detta. Sjöstedt Västafr. 407 (1904). Han tydde sig tätt intill henne. Bergman Farmor 66 (1921). I temperatur under + 8° C trivs .. (hummern) inte och tyr sig därför, när det blir för kyligt ut åt djupare och varmare uppehållsorter. Hasslöf SvVästkustf. 271 (1949). Östergren (1964; angivet ss. mindre vanl.).
c) [jfr motsv. anv. av fin. turvautua] tillgripa l. anlita l. hålla sig till ngt. Kvinnor som tvingas ty sig till illegala aborter. DN 13/8 1984, s. 1. (I enkäten) uppger en tredjedel av dem som svarade att eleverna oftare tyr sig till våld mot lärarna. Hufvudstadsbl. 22 ⁄ 11 2007, s. 7.
Särsk. förb. (numera föga br.): TY SIG IHOP1 0 04, förr äv. TILLHOPA. (numera föga br.) tillitsfullt o. förtröstansfullt söka l. sluta sig tillsammans l. till varandra (för att få (l. ge varandra) skydd l. hjälp l. sällskap o. d.). Ericson Fågelkås. 1: 34 (1906). Hur många lugna, ljuvliga kvällar, då man kröp samman, tyade sig ihop. Bergman Chef. 47 (1924). Fiskare har som regel tytt sig ihop och bott i tätt sammanbyggda fiskelägen. Hasslöf SvVästkustf. 211 (1949). Östergren (1964; angivet ss. skönlitterärt). —
TY SIG SAMMAN1 0 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. (numera föga br.) = ty sig ihop. I Finland ty sig båda slagen (av gulärlor) mera tillsammans. Ericson Fågelkås. 2: 36 (1907). Östergren (1964; angivet ss. skönlitterärt). —
TY SIG TILLHOPA, se ty sig ihop. —
TY SIG TILLSAMMAN(S), se ty sig samman.

 

Spalt T 3413 band 35, 2009

Webbansvarig