| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TYRANN tyran4, om person m. ⁄ ⁄ ig., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -er; förr äv. TYRANNER, m. ⁄ ⁄ ig.; pl. =.
1) hist. i antikens Grekl. (o. Rom) benämning på konstitutionellt olaglig innehavare av suverän makt, envåldshärskare, monark, diktator; äv. i oeg. anv. (se slutet). Helsingius Ii 8 a (1587). Grekerna kallade Tyranner alla dem, som uphofwo sig til Enwålds-Herrar i fria Stater, antingen de för öfrigt regerade wäl eller illa. Bergklint MSam. 2: 258 (1792). (Periander) var tyrann i Korinth och styrde denna stad efter en princip som han hade fått lära sig av sin kollega i Miletos, tyrannen Thrasyboulos. Henrikson AntikHist. 1: 49 (1958). — särsk. i pl., [jfr gr. οἱ τριάκοντα (τύραννοι), benämning på ett av 30 oligarker bestående regeringskollegium som tog makten i Athen 404 f. Kr.] i uttr. de hundra tyrannerna, äv. Stockholms tyranner, skämtsamt l. ironiskt om Stockholms stadsfullmäktige. Bland dem, som icke blefvo minst förtjusta öfver den glada Händelsen (dvs. hertigens födelse), voro Stockholms stadsfullmäktige, hvilka, då Saluten gafs, voro samlade å stora börssalen .. En elektrisk sprittning lopp genom de hundra tyrannernas leder, och flere af dem syntes så rörde, att de måste ta till näsduken. SöndN 1865, nr 32, s. 1. (Jag) erinrar .. mig .. de båda åren bland ”Stockholms tyranner” med stor glädje. Douglas Officer 218 (1950).
2) om sällsynt grym l. hård härskare l. regent l. styresman o. d. som missbrukar sin makt eller för ett hänsynslöst l. brutalt regemente, förtryckare, despot (se d. o. I 1 b); särsk. ss. binamn på kung Kristian II; äv. allmännare l. oeg., om våldsman l. härsklysten l. hänsynslös l. självrådig person (i överordnad ställning); äv. mer l. mindre bildl. G1R 1: 49 (1523). Wore fast bätter .. att Swenske wille sättia sijn macht till hoopa, och göre endrechteligen thenne Danske Tyranner motstånd. Svart G1 10 (1561). Marcus Dask, en drinckare, och tyrann emoot hustrw, barn och leghefolk tå Han är drucken. Rudbeckius Dagb. 232 (1621). Wi läsa med beundran om en Gustaf Wasas uppoffringar, i det han sökte bortdrifwa en Christiern Tyrann ifrån Riket. KyrkohÅ 1925, s. 241 (1834). Menniskoanden här på jorden trälar under två bistra tyranner: tid och rum. 3SAH 5: 5 (1890). Om .. (min bror) icke fick allt vad han ville, försökte han börja gråta, då båda föräldrarna genast skyndade sig att låta honom få vad han ville. Han blev en riktig tyrann. Lagergren Minn. 1: 3 (1922). (Romanens titel) syftar .. på vår undfallenhetspolitik under andra världskriget, då det svenska lejonet stack svansen mellan benen och beskedligt lät kindpusta sig av tyrannen och hans hejdukar. BonnierLM 1954, s. 731. — jfr BLODS-, BOND-, HUS-, SKOL-, SPRÅK-TYRANN m. fl.
3) zool. fågel av (den till ordningen Passeriformes, tättingar, hörande) familjen Tyrannidae (som omfattar ett stort antal i den neotropiska regionen levande arter, varav vissa uppträder aggressivt mot inkräktare); äv. i pl., om familjen. En Sydamerikansk art (av törnskatan), kallad Tyrannen, utmärker sig genom det mod, hwarmed den, i förening med flera af samma art, förjagar större roffoglar från sitt bo. Holmström Ström NatLb. 2: 33 (1852). NE (1995; om familjen).
-HAT. hat mot tyrann. Strindberg TjqvS 2: 68 (1886). (I skalden) har ett helt underkuvat folks tyrannhat och frihetsglöd tagit mandom. Blanck NordRenäss. 76 (1911). —
-MORD. mord som förövas på tyrann. Bolin Statsl. 1: 192 (1869). Med livstids fängelse fick den misslyckade attentatorn sona sitt aldrig verkställda tyrannmord. DN(B) 1960, nr 354, s. 7. —
-MÖRDARE. (tyrann- 1804 osv. tyranne- 1699, 1729) person som mördar l. har mördat en tyrann. Cellarius 234 (1699). (Anckarström) kände sig lika öfvertygad om rättmätigheten af sitt uppsåt som någonsin en antikens tyrannmördare. SvH 8: 176 (1905). —
(1, 2) -VÄLDE. jfr -döme o. härskar-välde. Små husliga tyrannvälden .. finner man .. nästan öfverallt, och ej sällan träffar man dem utmärkta af .. strider emellan styrkan och listen. Hwasser VSkr. 3: 270 (1858). Det nazistiska tyrannväldet har i tolv år legat som en fruktansvärd tyngd över hela det samhälleliga livet i Tyskland. GHT 1945, nr 86, s. 12.
B (†): TYRANNE-MÖRDARE, se A.
TYRANNELIGA l. TYRANNELIGEN, adv. (-eliga 1668. -eligen(n) 1557–1607) (†) på ett tyranniskt sätt, grymt l. hänsynslöst l. brutalt. G1R 27: 118 (1557). Tyranneliga är hans döda lekamen tracterat, hufwudet sönderslagit, then ena armen aff, sijdorefwen sönder. VDAkt. 1668, nr 100.
Spalt T 3487 band 36, 2010