Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÄPETE l. TÄPET, n.; pl. = (SvKulturb. 9–10: 226 (1553), Granander SidSkaraDomk. 14 (i handl. fr. 1597)) l. -en (Fatab. 1913, s. 32 (1678)) l. -er (G1R 23: 18 (1552), GripshInvent. 1556).
(†) täcke l. matta l. duk o. d., vanl. av tjockare tyg, avsett l. avsedd att täcka l. pryda ngt; äv. sängöverdrag; jfr TÄPEN. 1 ryia gammal, 1 täpete. KyrkohÅ 1920–21, s. 261 (1525). Kasedune hoffde Bulstrar .. Medt gambla täpet(er) och åkläd(er) war – 15 st. GripshR 1551. Felttis .. för thet hans hustru lockade ett tepette aff hustru Karins pigo. BtFinlH 2: 165 (1562). Ett seng kläde, ett täpätte, enn wepa, tw par lakann. BtFinlH 4: 356 (1568). Peer Ambiörnnsson .. klander Oluff Laursson wppå, och haffuer ther wppå anam(m)ath eth täpette för – 10 mark. TbLödöse 40 (1587). Skall qwinna taga aff oskiptan deel sängh sina then bästa medh alt thet ther till hörer, som är Räckebulster ett .. Weepa een, Täpete ett. Lagförsl. 314 (c. 1606). Säng- och Lindkläder: ett så kallad täppede. ÅgerupArk. Bouppt. 1766.
Spalt T 3650 band 36, 2010