| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÄPPE täp3e2, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gärdsgård l. stängsel (se d. o. I 7) o. d. kring l. mellan åker l. äng o. d.; äv. dels om inhägnad (se d. o. 2 a), dels om grind. När säden Burgen är, måge Ekerydz och Möklerydz granner saklöst nidhugga täppen och legga till Klöfueträdt ighen. VSocLdÅb. 1948, s. 90 (1626). Ängarna, som ligga innom samma täppen med åkrarna, äro tillräckel(iga). HTSkån. 2: 373 (1759). Tysk pihl sätter .. (bonden i Malmöhus län) gierna, hwilcken han brukar at fläta täppen utaf ofwan uppå sina iordwallar. HTSkån. 2: 375 (1759). Täppet var gränsskillnaden, vallen som var sockengräns. SkånHembFÅb. 1952, s. 82. Dravniek ByggOrd 296 (1988; om grind).
-SKOG. (täppe- 1691 osv. täppes- 1760) om skog innehållande virke lämpligt till hägnadsmaterial. Måå eij .. någon bonde eller huusman fördrijsta sigh att Hugga något i wår Marck, lundar eller askekärr och Bräakärr som är osz stoor skada på wår Täppe skogh utan Byens samtycke. Kulturen 1945, s. 114 (1691; rättat efter hskr.). SvKulturb. 7–8: 104 (1931).
B (†): TÄPPES-SKOG, se B.
Spalt T 3656 band 36, 2010