| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÄRNIG, adj. -are. adv. -T.
(†)
1) (†) om bergart l. metall l. lera o. d.: som (i brottytan) syns bildad av (l. kristalliserad i) tärningar (se TÄRNING, sbst.3 2); särsk. om mineral: som bildar om tärningar påminnande kristaller. Klar Spat .. Är tärnig, men mycket litet rhomboidalisk; ganska vek; hel durksiktig. Wallerius Min. 60 (1747). Blandningen (av järn o. molybden) smälltes om .. till ett halfsmidigt korn, som i brottet war hwitt och tärnigt, gnistrande. Rinman JärnH 636 (1782). Skiffer hvarf, som .. bestå af dels tärniga dels irreguliert bugtiga Lameller. VetAH 1803, s. 183. Spat och qvartsblandningar på några ställen med kantig, tärnig, blek kis inmängde samt stundom af kisens förvittring rödrostige. SvGeolU C 14: 97 (1875). (Vid uttorkning) kommer mången jord att erbjuda en kobig och tärnig och sålunda högst ogynnsam såbädd. SDS 1920, nr 125, s. 9. — jfr GRANN-, GROV-, SMÅ-, SNED-, STOR-TÄRNIG.
2) (†) om textil (se TEXTIL, sbst. 2) o. d.: som har ett mönster bestående av rutor, rutig, rutmönstrad. Än fans vti Jngas boder (bl. a.) detta efterskrifne kläde .. 3 alner rött tärnet. HFinLappm. 4: 80 (1600). 64 al(na)r fijn Tärnigh Servet dräll. KlädkamRSthm 1662, s. 278. Een Walrap af Violebrunt Ternigt Sammet. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 25 (i handl. fr. 1671). En klädning af grått tärnigt Tussian. KlädkamRSthm 1761, s. 199.
Spalt T 3666 band 36, 2010