| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÖM töm4, r. l. m.; best. tömmen; pl. tömmar (Hos. 11: 4 (Bib. 1541) osv.) ((†) tömmer, äv. att hänföra till sg. tömma, ArkliR 1564, avd. 34, Broman Glys. 3: 47 (c. 1730)); förr äv. TÖMMA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan), -or (SkeppsgR 1541, HovförtärSthm 1759, s. 343 (: Silckes tömmor)).
1) om rem l. var o. en av flera (vanl. två) remmar (av läder) som fästes i (vardera sidan av) dragdjurs betsel o. dyl. o. varmed djurets hastighet l. rörelseriktning m. m. kontrolleras; äv. oeg., om tygel (se d. o.); äv. allmännare, om lina l. rep o. d. Jtem 6 daghen Augusti tå kom til ethundrath Tömmor ssom bysseskytth(er)ne skole haffua til Selar. SkeppsgR 1541. En Förste .. ridher vppå .. Hästar, som wilia .. haffua tömman eller tygelen, löös, frij ock långh. Balck Es. 239 (1603). Tömorna föllo honom utur händerne, och han war rätt lyckelig at han uti fallet döden undwika kunde. Ehrenadler Tel. 189 (1723). Medelst en .. ögla, med tofsar och andra sirater på sidorna, lägges tömmen öfver renens panna, icke om hornen. Düben Lappl. 101 (1873). Enär körsvennens inverkan på hästarne uteslutande beror på tömmarnes och bettets beskaffenhet, böra de samma väljas med största omsorg. Wrangel HbHästv. 451 (1885). Vid sommarresorna med kärra surrades matspannen fast uppe på lasset med tömmar eller länkar. Granlund Träkärl 303 (1940). Arvid lade tömmarna över skuldra och rygg (vid plöjandet). Salje Låg. 8 (1971). — jfr GARN-, HORN-, HÄST-, INNER-, KAST-, KORS-, KÖR-, LÄDER-, REN-, SLÄD-, STYR-TÖM m. fl.
2) [oeg. l. bildl. anv. av 1] zool. om trådlik tentakel hos fisk: skäggtöm; i sht ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådan ssg. En liten rund spitsig miuk tömm, af en twärfingers längd hänger under spitsen af undra Kiäken (på torsken). Linné Öl. 87 (1745). De flesta arter af Torsken hafwa tömmar. Regnér Begr. 183 (1780). — jfr HAKE-, LÄPP-, SKÄGG-TÖM.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, ss. uttryck för kontroll (se d. o. 2) l. befäl (se d. o. 3 b) l. styrning o. d. (över ngn l. ngt); jfr TYGEL 4. Iagh lät them dragha itt lustigt ook, och gå medh miwka tömar. Hos. 11: 4 (Bib. 1541). Kärleeken är ostyrig .. (dvs.) Han achtar hwarken Betzel eller Thömm. Grubb 438 (1665). Denna tid .. / Der odygd utan töm får löpa i full traf. TRudeen Vitt. 299 (1691). Under allt hade man i sinnet att nu sätta sådana tömmar för kung och regering, att man skulle vara trygg. Ekman Dagb. 52 (1788). De stego opp, som ni, att statens tömmar fatta. Leopold 1: 132 (1803, 1814). Justinianus lade medelst sina förträffliga lagar töm på Italien. Lovén Dante 2: Anm. 32 (1857). Valet när den 73-årige (partiledaren) .. och hans samtida lämnar ifrån sig tömmarna efter att under 50 år ha varit med om att bygga upp såväl staten Israel som Arbetarpartiet. SvD 3 ⁄ 6 1997, s. 6. — jfr REGERINGS-, RIKS-, SILKES-, STYRELSE-TÖM m. fl. o. HUSBONDE-TÖMMARNA. — särsk. i sådana uttr. som lösa tömmar (se LÖS 20 a), fria tömmar, frihet l. (handlings)utrymme o. d. (jfr FRI 21 b α δ’), ge ngn l. ngt tömmen efter (se GIVA EFTER 7 slutet), hålla ngn l. ngt i töm(marna), ha kontroll l. befäl över ngn l. ngt (jfr HÅLLA, v.1 1 g α). At regera och i tömen hålla så monga onda och oroligha menniskior. Balck Musæus P 3 b (1596). (De hårda orden) Inted så myckedt skadha en annan, som de notera .. at du dine affecter Intz kant holla j töm. AOxenstierna Bref 4: 345 (1647). Ack! min wrede, jag lemnar dig fria tömmar. Lindahl L’avoc. sav. 30 (1757). Elegant och motsatsfyllt berättar de en historia om en .. karl som tror sig om att kunna på en gång tygla och ge fria tömmar åt sin Eliza. Arbetet 3 ⁄ 2 1976, s. 3.
-FÖRING, förr äv. -FÖRNING. förande l. hanterande av töm(mar); jfr tygel-föring. (Att hästarna) med otillbörlig liflighet, röra sig framåt .. kan snart nog afhjelpas medels mjuk och elastisk tömförning. Wrangel HbHästv. 499 (1885). —
-HÅLLARE. särsk. (numera mindre br.) hållare (se d. o. 3) för töm(mar). Tömhållare (för kuskar vid stark kyla). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 80. 2NF (1920). —
-KAST. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tömring; jfr kasta, v. II 1. Tömkast .. (dvs.) öglor, genom hvilka tömmarna löpa. Sundén AllmogelVg. 36 (1903). I Västergötland, där tömlöpa saknas, möter ett annat genuint ord: tömkast. Fatab. 1926, s. 2. —
-LYCKA. (numera mindre br.) slinga l. ögla o. d. av l. på töm; jfr lycka, sbst.1 2. Tömmarne böra alltid hållas noga i ordning, så att ej tömlyckan snor sig om hjulet, hvaraf stora olyckor kunna uppkomma. Langlet Husm. 945 (1884). SvD(A) 8 ⁄ 11 1960, s. 14. —
-LÖPARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tömring. Lundell (1893). Nycklar (är) i Skåne benämning på ett par ringar ovanpå däckeln, genom vilka tömmarna föras. I övriga Sverige säger man tömlöpare eller ståndare. Cronquist Ekipage 29 (1952). —
-RING. ring l. ögla o. d. genom vilken en töm löper; jfr -kast, -löpa, -löpare o. sel-nyckel. Gyllenborg Insjöfisket 15 (1770). —
-STRÄNG. (numera bl. tillf.) sträng (se sträng, sbst. 1) av (ungefär) samma beskaffenhet l. tjocklek l. längd som en töm l. om sträng med samma funktion som en töm. En töm sträng samt smörja til Scholae klåckan. VGR 1754, s. 382. 300 meter fyrslagen tömsträng. PT 1894, nr 39, Bil. s. 1. SAOL (1973). —
-ÄNDA l. -ÄNDE. ända av töm. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 15 (1836). Karl Oskar ryckte i tömändarna, som var fästa i fram- och bakben. Moberg Nybygg. 163 (1956).
Särsk. förb.: tömma upp. (†) förse (drag- l. riddjur) med töm. Hellena sttÿger up ifrån breda bordh / hon llåtter sÿna hästtar ttömma up fortt. Visb. 1: 388 (c. 1621). Spegel (1712).
Spalt T 3715 band 36, 2010