| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
ULTIMUS ul4timus, äv. ul3timus2, m.; i best. anv. utan slutart.
(förr) om den av promovenderna vid en magister- l. doktorspromotion som fått de näst högsta examensbetygen (o. som gick sist i processionen); äv. allmännare, om mansperson som i ett l. annat avseende var den näst främste i en viss grupp l. krets av personer; förr särsk. om den manlige simmare som gjort de näst bästa resultaten vid proven till simmagister (jfr ULTIMA 2); jfr PRIMUS, sbst.1 II. IT 1818, nr 126, s. 1. Lund hade midsommaraftonen magisterpromotion för 67 kandidater, bland hvilka primus var Abr. Rundbäck och ultimus Chr. Cavallin. Hellberg Samtida 6: 214 (1871). I Upsala har primus .. och ultimus .. (bland simmagistrar) ollon i sina eklöfskransar. TIdr. 1896, s. 444. Sist i raden av vitmössor kommo primus och ultimus. Bergman Mark. 283 (1919).
Spalt U 55 band 36, 2010