Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UNCIAL un1sia4l, r. l. m.; best. –en; pl. -er.
(i fackspr.) om under romerska antiken o. tidig medeltid använd bokstav med stor avrundad form o. hållen mellan två linjer, uncialbokstav; äv. om stil (se stil, sbst. II 1) bestående av sådana bokstäver. SvLittFT 1837, Bih. sp. 19. Mycket vanliga och bekväma bokstilar voro uncialen och halfuncialen, båda ett slags rundskrift och därför lätta att forma. LfF 1906, s. 93. Uncialer, som präntades på papyrus eller pergament, när man ville giva det verk man nedskrev en vårdad utstyrsel. Flodström SvFolk 223 (1918). Codex Carolinus i Wolfenbüttel .. innehåller stycken av romarbrevet, skrivna i spalter sida vid sida med de vackraste gotiska och latinska uncialer. Rig 1928, s. 12. — jfr HALV-UNCIAL.
-SKRIFT. skrift(system) som utgörs av uncialer. 2SAH 17: 39 (1837). Under inflytande av kursiven utbildas ur kapitalskriften den egentliga bokskriften, uncialskriften, vilken var förhärskande under 200–800-talen. HantvB I. 5: 242 (1937). —
-STIL. jfr stil, sbst. II 1. Wilhelmina Kinberg hvars namn i Lunds stifts matrikel var tryckt med oncialstil, förmodligen för att utmärka henne framför sina systrar såsom fosterdotter i biskopens hus. Ahnfelt StudM 2: 293 (1857).
Spalt U 84 band 36, 2010