Publicerad 2010   Lämna synpunkter
UNDERKUNNIG un3der~kun2ig, adj.
Ordformer
(-kunnig 1696 osv. -kunnog 1723–1784 (: underkun(n)oghet))
Etymologi
[till UNDERKUNNIGA]
som är (fullt) underrättad l. har (full) kunskap l. kännedom (om ngt); särsk. dels (o. numera nästan bl.) i förb. med bestämning inledd av prep. om, förr äv. i, dels i förb. med göra, i sht göra sig; jfr KUNNIG II 1. Effter iag .. wet dem till största delen täml(ige)n wara underkunnige i te nödigste stycken. OfferdalKArk. N I 1, s. 31 (1696). Hafwa Lands-höfdingarne at göra sig underkunnoge om specielle mål, hwarest .. (brandtillbud) kunna wara at befaras. PH 1: 533 (1723). Vid Gripsholm .. (skulle de) söka bekomma någon öfver Enhörna underkunnig man till vägledare. Almqvist Mål. 128 (1840). Då jag gick, bad kungen, att jag hela dagen skulle hålla honom underkunnig om var jag befunne mig. Hamilton Dagb. 2: 161 (1917). (Psykiskt sjuka) varelser .. varom ännu skolbarnen på 1920- och 30-talen var mycket utförligt, upprepat och måleriskt underkunniga. Gyllensten Grott. 275 (1973).
Avledn.: UNDERKUNNIGHET, r. l. f. förhållandet att vara underkunnig (om ngt); förr äv. konkretare: underrättelse o. d. Med begäran Capitain wille .. underkunnighet lemna, om han .. sig med någon annan Qwinnosperson inlagt. VDAkt. 1715, s. 399. Yankeepressens underkunnighet om allt mellan nord- och sydpol. Angered–Strandberg NVärld. 227 (1898).

 

Spalt U 186 band 36, 2010

Webbansvarig