Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNFLÄDIG l. OMFLOTTIG l. OMFLÄDIG, adj.
Ordformer
(ofläd- 1628. omfled- 1638. omflot- 1640. omflott- 1641–1662. omflåt- 1640. omfläd- 1610. vmflat- 1665. vmflåt- 1620. vndfled- 1591. vnfläd- 1620. vnflöd- 1610)
Etymologi
[jfr d. omflottig (ä. d. äv. omflattig, omflædig, omflødig m. fl. former); av mlt. unvlādich, unvlēdich l. mht unvlætic, t. unflätig, avledn. av mlt. unvlāt (se UNFLÅT)]
(†) orenlig l. smutsig l. oren; motbjudande; om person l. leverne o. d. äv.: oanständig l. osedlig. När en wäldigh Herre eller Frw, wille vthföra gösel eller andre stinckande och vnflödige arbete göra .. thet stodhe them ganska illa. EErici Glaserus B 8 a (1610). The som et vnflädigt och slemt leffuerne föra, äre icke wärde Ädle at kallas. Ulfsparre RegB C 1 b (1620). Grubb 842 (1665).
Avledn. (†): UNFLÄDIGHET, f. [jfr mlt. unvlēdicheit, t. unflätigkeit] (†) särsk. konkret: avfall, avskräde (jfr orenlighet 2 a); äv.: oanständighet. Måns swarade, att en quinna kastade vt aff Andersses hws en hoop wathn och vndfledigheet. 2SthmTb. 8: 324 (1591). Linc. Ccc 4 a (1640).

 

Spalt U 298 band 36, 2011

Webbansvarig