| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNKEN uŋ3ken2, adj. unkna; unknare. n. o. adv. UNKET.
om lukt l. luft o. d.: fuktig l. ovädrad; instängd; äv. om rum o. d.: som har sådan lukt osv.; äv. om foder l. matvara o. d.: lätt skämd l. möglig l. rutten; jfr DUNKEN, UNKIG. Om säden blifwer unken eller eljest för brist af omkastning får någon osmak, kan man .. låta henne ligga öfwer natten uti daggen, och sedan torka i solen. Serenius EngÅkerm. 219 (1727). Twätta grynen rätt wäl med warmt watten, så at de ej smaka unkna. Warg 591 (1755). (Han känner) att rummet är uppfyldt af en unken källarluft, orsakad af våt halm, dåligt vin och legymer. Strindberg TrOtr. 2: 16 (1883, 1890). Orsaken (till sjukdomen ”lutterstall” hos hästar) är vanligen utfodring med unket hö och möglig hafre. 2NF 16: 1502 (1912). En rånad sjöman ligger sårig / på ett unket lokus i Odessa. Edfelt Natt 11 (1936). De hade ofta unket och giftigt vatten på fartyg som gick på långa resor. Moberg Utvandr. 233 (1949). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv.: moraliskt anfrätt; stillastående o. d. Fredin Dan. 103 (1883). Det låg .. så mycken gammal unken klosterluft (i den västerländska litteraturen), att mer än en modern bok .. bort författas på munklatin. Heidenstam End. 214 (1889). Hvad man än må säga om tidens unkna kamratanda: att någon för en lärare skulle skvallrat eller angifvit en kamrat, afhördes aldrig. Lagus Pojk. 224 (1904). Prag städar snabbt undan doften av unken öststatsdiktatur och är på väg att bli en av Europas ledande turiststäder. GbgP 29/5 1994, s. 22.
Spalt U 369 band 36, 2011