Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPBRAGT up3brak2t, äv. UPPBRAGD up3-brag2d, p. adj.
förargad l. uppretad l. upprörd o. d. Sahlstedt (1773). Den friske glade gossen blev .. både vred och uppbragt. Collinder Kalev. 104 (1948). Jag fick paniknoja och körde därifrån. Jag var riktigt uppbragd. Expressen 11/3 2006, s. 12.
Spalt U 402 band 36, 2011