| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPENBARLIG up3enba2rlig, förr äv. ÖPPENBARLIG, adj.; adv. -T.
1) (†) som inte är dold l. gömd l. hemlig, oförtäckt, öppen; jfr UPPENBAR 2. At samma Mesther Jngolfs degia weth alla hans gömor hembligha ok openbarlegha. G1R 1: 63 (1523). Bättre uppenbarlig fara, / Än en hemlig långsam död. Dalin Vitt. 3: 181 (c. 1745). Frihet är oss förunnt .. / .. att uppenbarligt hvarann omfamna och kyssa. Adlerbeth Ov. 239 (1818). — särsk.
a) om krig l. våld o. d.: öppen, som sker öppet; jfr UPPENBAR 2 a. Skal och icke något, aff thesse trenne KonungaRijker giffua sigh vthi någen vppenbarligh Feigde medh the Lybeske. Tegel G1 2: 18 (1622). Uppenbarligt wåld. Brenner Pijn. 40 (1727).
b) om person: som öppet förklarat sig l. förklarats (som ngt), erkänd; jfr UPPENBAR 2 b. Dogh om så Hon kan beslås medh gode witne At hon så här efther gör, skall hon straffas som en wppenbarligh trulkone. Uppl-Domb. 5: 222 (1599). Skogekär Bärgbo Klag. B 4 b (1658).
2) (†) offentlig, allmän; äv. (motsv. UPPENBAR 3 a) i uttr. uppenbarlig kyrkoplikt; jfr UPPENBAR 3. (Han) ær noghot owarligh j sin ordh Ther före ticker oss icke rad vara ath han brwkar naghon oppenbårligh prediken för menighe hopen. G1R 4: 25 (1527). Een uppenbarligh och almen rijkzdagh. RA I. 4: 757 (1598). (Lat.) Acta privata & publica .. (sv.) Hemliga och vppenbarliga eller gemene handlingar. Linc. B 1 b (1640). Skomakaregesällen haver .. stått öppenbarlig kyrkoplikt. Ambrosiani SvSkråämb. 111 (i handl. fr. 1832).
3) tydlig, klar, som klart l. tydligt kan ses l. uppfattas; otvivelaktig, uppenbar. OPetri 1: 106 (1526). At thet så j sanning är, bewiser thet här S. Paulus medh vppenbarligh förfarenheet. PErici Musæus 5: 96 a (1582). Hwilcket .. kom dem til at dyrcka Solen, för des uppenbarliga wärckan. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 291 (1689). Så frågar jag dig likwäl, huru du wil reda dig ur en uppenbarlig contradiction. Posten 1769, s. 450. De etablerade politikernas uppenbarliga ovilja till förändringar. Expressen 15/7 1993, s. 2. Det är som att läsa .. Elsa Beskow. Barnen genomskådar tillrättalagdheten och protesterar mot det alldeles uppenbarligt gammalmodiga men uppskattar själva berättelsen. DN 17/12 2001, s. B3.
Spalt U 456 band 36, 2011