| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) till 10: rymma (ngt) (se rymma, v. I 1); numera bl. ss. vbalsbst. -ning: röjning, uppstädning. Dhå vele the vinleggie sigh att uprymme Tivedhen, så att man lättligen kunne drage ther ofver medt vagner. RA I. 1: 402 (1544). Hisinger Ant. 4: 160 (1828; i fråga om malmfyndighet). Mitt skrifbord ser så rent, upprymt och lockande ut. Benedictsson hos Lundegård Benedictsson 418 (1888). Upprymning av slagfält. Bauer SvArmHäls. 32 (1924).
2) tekn. till 10: vidga (hål); i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr rymma, v. I 3 b. Påtspik .. är et litet handspett, hvarmed utslagshålet uprymmes. Rinman 1: 830 (1788). Källström Jagt 101 (1850; med avs. på fänghål). Upprymning (dvs.) skärande bearbetning .. för utvidgning av hål. TNCPubl. 78: 115 (1985).
3) (†) till 11 a: göra l. sälja slut på l. tömma (ngt); särsk. med avs. på lager. Sedan tillgången på Korn vid Skeppsbron blifvit upprymd, har i dag för detta sädesslag betingats 10 1/4 R:dr R:gd ifrån magazin. Snällp. 1848, nr 2, s. 1. (Den) sparade kyrkokassan upprymdes i det närmaste för kyrkans försättande i mera tilltalande skick. Hagström Herdam. 2: 128 (1898). De stora realisationerna .. den första för upprymmandet af vinterlagret, den andra för att lätta på sommarvarorna. Vallentin London 367 (1912). Östergren (1964; angivet ss. ålderdomligt).
4) [möjl. delvis till upprymd] bildl., om person: bli upprymd; förr särsk.: befria (ngns hjärta o. d.) från det som tynger (jfr rymma upp 1 d). När vitterheten helgas att .. prisa de stilla dygdernas behag och upprymma hjertat för ädla samfundspligter .. då (osv.). 2SAH 4: 50 (1805). Då mensklighetens angelägenheter upprymma själen, gifvit denna en högre lyftning (osv.). Söderhjelm Runebg 1: 210 (cit. fr. 1832). I sällskapskretsen upprymdes han (dvs. Bellman) ej lätt eller hastigt. Valerius 2: 189 (1849).
-RYMMARE. [jfr d. oprømmer, t. aufräumer; till -rymma] tekn. motsv. -rymma 2: verktyg för upprymning av hål, brotsch; jfr rymmare 1, upprymnings-stål. InventÅkdonVerktygHovstall. 1814 A, s. 134. jfr spruns-upprymmare. —
(1) -RYSKA, äv. -RÖSKA, -ning. [fsv. upryskia] (†) rycka upp (växt) (med händerna), särsk. i fråga om skörd av lin o. d.; jfr -rycka 1. Linc. Z 5 a (1640). Rothof 295 (1762; med avs. på lin). —
(1 e (α)) -RÅGA, -ning. fylla (fat l. tunna o. d.) med råge; lägga upp (ngt) i hög l. så att det blir råge; i sht (o. numera bl., tillf.) i p. pf.; förr särsk. dels med avs. på målkärl, dels i uttr. upprågat mål l. mått (jfr stryka, v. III 16 a). RA I. 1: 436 (1545). Bönderne clagede, att the utgöre uproket spa(n), och skole ige(n) inköpe stroken spa(n). Teitt Klag. 214 (1555). At all Spannemåhl skal mätas strukit Mähl och ey vpråkat. SthmStadsord. 1: 192 (1667). Förfärlig den skyhöga resen stod, / lik elfwens uppbrytande flod, / då isberg på isberg allt jemt han upprågar. Ling Gylfe 60 (1812). Småbröd var upprågadt på tre höga skålar. Lagerlöf Jerus. 1: 243 (1901).
Spalt U 632 band 36, 2011