| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
URINÖS, adj.; adv. -T.
(†) som avser l. hör samman med l. innehåller l. påminner om urin, urinaktig; särsk. om lukt. Wallerius Min. 8 (1747). Urineusa pipsår i perinæo, som taga deras början öfver blåsans snörband, kunna på intet annat sätt hjelpas. Acrel PVetA 1767, 10: 54. De särskilte egenskaperne af et flygtigt Alkaliskt Salt, som ofta kallas Rötsalt, äfwen urinöst Salt .. är förnämligast at hafwa en stark och genomträngande lukt. Fischerström 1: 38 (1779). Den urinösa lukten vid urinens ruttnande härrör hufvudsakligast från ammoniumkarbonat. Hammarsten FysiolK 447 (1883). Den sjuke utbreder en svår urinös stank ur munnen. LbInternMed. 2: 929 (1918). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Spalt U 853 band 36, 2012