Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTANDE, adv.
Ordformer
(-ande 1737–1855. -ane 1849. -ende 1726–1764)
Etymologi
[sv. dial. utande, utende, utänne; jfr nor. dial. utende; avledn. av UT, adv., sannol. uppkommen i anslutning till verb i p. pr. med liknande anv., t. ex. blixtrande (se BLIXTRA 5)]
(†) ss. förstärkningsord till adj. o. adv.: i högsta grad, utomordentligt. Danzig .. är en utende skiön .. stad. Lenæus Hübner 339 (1726). En liten lef, som var så snöane hvit och så utane fin, att aldrig någon har sett ett sådant bake-bröd. SvFolks. 282 (1849). Dalin (1855).

 

Spalt U 917 band 36, 2012

Webbansvarig