| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(12) -GÅRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till huvudgård hörande gård (med egna byggnader o. brukad ss. separat enhet) (jfr gård, sbst.1 6 b, o. platt-gård); äv. allmännare, om avlägset liggande gård. Klaga presterne om mål i vtgårder, at te vpbära vederlag och vnderhold vti spannemål (osv.). SynodA 2: 47 (1586). Hufvudgården är anlagd på en .. halfö; de till godset hörande utgårdarna .. ligga däremot på själfva fastlandet. LbFolksk. 253 (1890). De tuberkulösa djuren, som .. afskiljas från de friska och placeras i särskildt hus eller helst på en från den öfriga besättningen skild utgård. 2NF 30: 248 (1920). Morfadern bodde kvar på Framgården men hade delat sina utgårdar mellan barnen. Fredriksson Anna 37 (1994). —
(12) -GÅRDS, adv. [fsv. utgards] (†) utanför gården o. d., särsk.: utrikes; jfr gård, sbst.1 6 a ζ. At iag ey nödigt har Augustum utgårdz sökia. TRudeen FägnSång. A 3 b (1696). Så torf Hans Majestet ei heller utgårds läna, / Hwad Dygder sedan mäst til Riksens upkomst tiäna. Brenner (SVS) 1: 30 (1697).
Spalt U 1055 band 36, 2012