Publicerad 2013   Lämna synpunkter
UTURAKTLÅTA, v. -er, -lät, -låtit, -låten; se för övr. LÅTA. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(äv. uth-, -acht-, -ackt-, -agt-; äv. skrivet ss. två l. flera ord)
Etymologi
[efter t. ausser acht lassen; ssg av UTUR, prep. o. adv., o. AKT, sbst.3, o. LÅTA]
(†) uraktlåta (ngt); försumma. Schück VittA 1: 222 (i handl. fr. 1662). Ytterst frågade rector, om nu något, som hörde til et laga och ordenteligit cancellers wals företagande, wore utur akt låtit. Annerstedt UUH Bih. 3: 327 (1747). Utskottet (har) icke eller uturaktlåtit, att förese det inga widriga följder .. måge uppstå. AdP 1789, s. 734. Heinrich (1828).
Avledn. (†): UTURAKTLÅTENHET, r. l. f. (†) uraktlåtenhet. VDAkt. 1790, nr 523. Hof-Rättens uturaktlåtenhet att sig deröfver yttra. Calonius 3: 339 (1794).

 

Spalt U 1349 band 37, 2013

Webbansvarig