Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAD va4d, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. vada, VDAkt. 1699, nr 290 (1698) osv.) l. -or (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. vada, LMil. 2: 181 (1688) osv.); förr äv. VADA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan) l. -or (se ovan) l. VADE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Sahlstedt (1773), Westermarck Äkt. 282 (1893)).
Ordformer
(vad 1795 osv. vad- i ssgr 1799 (: vadmuskeln) osv. vada (w-) 1725–1855. vade (w-) 1769–1893 (: vadar, pl.). vader (w-), pl. 1698 osv. vador (w-), pl. 1688 osv.)
Etymologi
[av t. wade, f., av mht. wade, m., av fht. wado; motsv. fsax. waðo (mlt. wade) (motsv. fsv. vaþvi, m., köttrik muskel, fvn. vǫðvi (nor. nn. vodve), dets.); möjl. besläktat med lat. vatius, hjulbent, vatrax, krok- l. skevbent, till en rot med bet.: vara krokig; formen vad nybildning (från pl. vader) till vada]
1) bakre del av människas (o. vissa djurs) underben från knä till fotled; särsk. speciellare, om vadmuskel; äv. oeg., om motsvarande del hos skodon l. strumpa; jfr BEN-KALV. Lenæus Hübner 166 (1726). Twänne små gangrænerade fläckar syntes högre up på inre sidan af wadan. PH 5: 3080 (1751). Förr tumlade jag om i valsen, / Med foten vig och vadan spänd. Valerius 2: 85 (1809). Soldaten nyttjade skinnbyxor som snördes nedom vadan, samt kängor utan klackar som räckte up til vadan, der de snördes framtil. Lefrén Förel. 1: 76 (1818). Vaden (hos en strumpa) måste åtminstone vara en fjerdedel längre än kragen och det släta stycket efter kragen sammantagna. Schallenfeld Met. 23 (1886). I ögonen fallande är den kraftigt utbildade underkroppen (hos en tävlingscyklist), sällan ser man så muskulösa vador och öfverben. TIdr. 1887, s. 118. (Katten) slängde sig kärvänligt om mina ben och högg mig i vaderna. Hellman Holmström KattBet. 75 (2009). — jfr SILKES-VAD.
2) (förr) om skydd l. utstoffering (av läder) avsett (avsedd) att anbringas i stövelskaft. LMil. 2: 181 (1688). (Drabanternas stövlar var) hallf styfwa med något stora kragar och Engelska sohlbottnar, samt wador af solbottn. Schreber v. Schreeb KonglMDrab. 83 (i handl. fr. 1717). Han med lösa vador prunkar, / Grann och stolt, förnäm och kär. Envallsson Skom. 49 (1785). — jfr LÖS-VAD.
Ssgr (till 1): VAD-BEN. bakre o. yttre skelettben hos underben. Sönnerberg Loder 80 (1799). Underbenet har två ben, skenbenet, det större, kraftigare, och vadbenet, det tunnare. Svenson Sinnessj. 10 (1907).
Ssg: vadbens-muskel. jfr vad-muskel. Sönnerberg Loder 208 (1799). —
-BRYNJA. (†) skyddande beklädnad för vad; jfr brynja, sbst. 2. Rytteriets vapen .. bestodo uti .. vadbrynjor, lans (osv.). Norrman Eschenbg 2: 283 (1818). —
-KRAMP. kramp i vadmuskeln. AB 16/4 1845, s. 4. Den s. k. vadkrampen uppkommer vanl. om natten och beror på olämpligt läge, som framkallat tryck på nerv, blodkärl el. muskel. 3NF 12: 8 (1930). —
-LÅNG. om klädesplagg: som når till l. täcker vaden. För kvällen .. vadlång klänning i vit yllecrêpe med pärlbroderad jacka. DN 16/1 1968, s. 26. —
-MUSKEL. (eg. av två muskler bestående) muskel i underbenet (med vars hjälp vristen sträcks); jfr tvilling-muskel. Sönnerberg Loder 203 (1799). Det ytliga (muskellagret) bildas af den stora vadmuskeln, som utgår från nedersta ändan af låret samt baksidan af sken- och vadbenen. Wretlind Läk. 3: 57 (1895).

 

Spalt V 20 band 37, 2014

Webbansvarig