| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAJSING vaj3siŋ2, r. (Delblanc Nattresa 83 (1967) osv.) l. n. (Tunström Tjuven 14 (1986) osv.), oböjl.
(vard.) ”vaj”. Han (har) lite vajsing på höger öra. DN(A) 17/10 1965, s. 21. Då strejkar dom istället om det är nån vajsing. Wirde StadsbrevbEnsamh. 142 (1980).
Spalt V 83 band 37, 2014