| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAK va4k, sbst.1, r. l. f. l. m. (G1R 28: 475 (1558: dragerevaken) osv.) ((†) n. Broman Glys. 3: 568 (c. 1740), Lindberg FinNov. 178 (1894)); best. -en; pl. -ar (Forsius Phys. 113 (1611) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. VAKA, G1R 17: 115 (1545), Broman Glys. 3: 538 (c. 1740)); förr äv. VAKA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan) l. -or (Peringskiöld Hkr. 1: 72 (1697), Broocman Hush. 3: 72 (1736: iswakor)).
hål l. öppning i is(täcke); särsk. om sådant hål upptaget i visst syfte (ss. för fiske l. tvätt l. bad o. d.); särsk. i förb. med sådana verb som slå l. hugga (upp), i sht förr äv. väcka (upp); jfr RÅK, sbst.4 1. Szå kunne wij icke tro att någen synnerligen fare på Jisserne ware skall, när man sig elliest för öpne waker och strömmer någett flijteligen wackte will. G1R 17: 115 (1545). Wille han blifwa Nootkung, så högz up en waak på Isen. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 259 (1698). Bruka allenast Fiskiare väcka vaker på ijsen, och theruthi behändigt fånga .. (norsen), at sättia på sina Lake-krokar. Tiselius Vätter 1: 108 (1723). Under åsklikt dån .. uppbrytas .. stundom väldiga vakar. LbFolksk. 262 (1890). En söndag på vintern fick .. (pojken) lov att dra upp en annan pojke som gått ner sig i en vak innan det var ordentligt tillfruset. Lagerkvist EvigLeend. 78 (1920). I gryningen köra karlarna bykekar och hela mojänget till nyhuggen vak på sjön. Suneson GGrund 80 (1926). Sedan man letat upp en lämplig plats .. gällde det att få hål på isen och slå upp en rymlig vak, i vilken vettarna kunde placeras. Kulturen 1947, s. 77. — jfr BRAND-, DRAGARE-, IS-, MET-, NOT-, STOR-, SÄNK-VAK m. fl.
Spalt V 84 band 37, 2014