Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALHÄNT va3l~hän2t, förr äv. -HÄND, adj.; -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(valhänd (w-) 1773–1939. valhänt (w-, -aa-, -ah-, -dt) 1678 osv.)
Etymologi
[ssg av VAL, adj., o. -HÄNT]
som har hand som (till följd av kyla) är stel l. domnad o. d.; äv. (o. numera i sht) bildl., särsk. dels: klumpig l. tafatt, dels: oskicklig. Columbus Ordesk. 22 (1678; uppl. 1963). Ty händren begynna då (i kyla) blifva valhändte. VetAH 1764, s. 302. Han strök varsamt och valhänt över deras små huvud, hans fingrar darrade. Lagerkvist EvigLeend. 140 (1920). Där ser man .. hur valhänt staten är som trycksaksbeställare. Form 1945, s. 214. Gren behövde få visa sin goda vilja .. Det förstod Claesson när den unge polisen nu på sitt lite valhänta sätt frågade om han ville ha skjuts hem också. Wahlberg FrusLiv 43 (2003).
Avledn.: VALHÄNTHET, förr äv. VALHÄNDHET, r. l. f. Schulthess (1885).

 

Spalt V 142 band 37, 2014

Webbansvarig