| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VALLA val3a2, v.2 -ade; äv. (numera mindre br.) VALLAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
om (gräs)frö l. planta o. d.: börja växa på o. utbreda sig över (mark l. fält o. d.), omvandla till vall; äv. (o. utom i den särsk. förb. VALLA IGEN numera bl., tillf.) refl., dels om mark l. fält l. äng o. d.: bli gräsbevuxen, bli till vall, dels om gräs l. foderväxt: bli marktäckande, växa sig tät; förr äv. ss. dep. 2SvKulturb. 1–2: 26 (1642). Krypwen .. wäxer i Flygsand och .. hjälper att walla sandfält och ändra dem till gräsmarker. Rothof 260 (1762). (En) äng bör i 2 eller 3 år ej betas om wår och hösttiden, på det den må få tid att wäl walla sig. Wåhlin LbLandth. 15 (1804). Sedan hwetet wallat sig och med sina blad betäcker åkern, afhuggas de öfwersta. Lundequist Landtbr. 243 (1840). Tagas .. skördarne i rätt tid, så vallas gräsen bättre och blifva varaktigare. LAHT 1884, s. 228. — jfr IGEN-, SJÄLV-, TILL-VALLA o. O-VALLAD samt SJÄLV-VALLNING. — särsk. med avs. på sjö l. kärr l. sankmark o. d.: (i samband med uppgrundning l. torrläggning o. d.) omvandla till vall; äv. (o. i sht) refl. IErici Colerus 1: 140 (c. 1645). At ganska diupa insiöar hafwa wallat sig, och blifwit efter handen til äng. UHiärne 2Anl. 53 (1702). Wippstarren .. treffas på sumpiga ställen, hwilka den hjelper till att walla genom sin buskagtiga växt. Fischerström 4: 284 (c. 1795). Enl. Klingius var övre ytan av de på utmarken liggande mossarna ännu på 1760-talet mer eller mindre vallad att bära gräs. Smeds Malaxb. 170 (1935). — jfr IGEN-, TILL-VALLA.
Spalt V 162 band 37, 2014