Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VANN, adj.2
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[fsv. vander, sidoform till OND]
(†) om person: ond (se d. o. 17), elak. Med lagom rådde han landett sitt / Saklöse tarfde ey qwijde / Hin giorde han kärom frij och qwitt / De wanne finge ey bijde. PolitVis. 10 (c. 1611). Topelius Fält. 2: 204 (1856).

 

Spalt V 269 band 37, 2014

Webbansvarig