Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAPENHUS va3pen~hɯ2s, förr äv. VAKENHUS l. VÅKENHUS, n.; best. -et; pl. =.
försal l. utbyggnad framför ingången till en kyrka, i ä. tid tjänande ss. förvaringsplats åt besökarnas vapen under gudstjänsten; jfr KYRK-FÖRSTUGA. Apg. 3: 11 (NT 1526; Bib. 1541: Förhuset). Om någon bliffver skiylldig till kiyrckian och betalar icke penningar eller arbete när socknastempna hålles, han skall stå i vapehuset I Söndagh medhan kiyrckiotjenst sker. KyrkohÅ 1917, s. 358 (1647). Anno 1690 ses af räkenskaperna, at taket på detta wapnhuset tjärades. Hallman Blacksta 39 (1748). Thorsångs kyrka .. utgöres af ett skepp af tuktad gråsten med samtidiga vapenhus å södra samt sakristia och ett kapell på norra sidan. Sydow Lübke 655 (1871). Att, armborsten medfördes också till kyrkan, och avlades i vapenhuset jämte övriga vapen. Alm VapnH 34 (1927). Bland annat har ett processionskors och en ljussläckare stulits, berättar (kyrkoherden) .. som gärna sett att församlingen hade fått sätta upp en övervakningskamera i vapenhuset. GbgP 12/11 2002, s. 14.
Spalt V 293 band 37, 2014