| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VARA va3ra2, v.2 -ade ((†) pr. sg. -er RA I. 1: 386 (1544), Rääf Ydre 1: 320 (1568)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
1) om ngt konkret, ss. bruksföremål l. livsmedel l. byggnad l. konstruktion o. d.: behålla l. bevara sin (ss. värdefull l. önskvärd uppfattade) beskaffenhet l. kvalitet i (mer l. mindre) oförändrat l. oförminskat skick (så l. så länge l. till viss tidpunkt), hålla (sig) (se HÅLLA, v.1 16 (d)) l. bibehålla sig (äv. utan adverbiell bestämning angivande tidslängd l. tidpunkt (jfr 2)); äv. närmande sig bet.: förslå l. räcka (se RÄCKA, v. 7); äv. om ngt mer l. mindre abstrakt (se särsk. a, b). Den är gjord för att vara länge. Tå the hadhe stenat them, giorde the ena stora steenrösio offuer them, huilken än nu warar alt in til thenna dagh. Jos. 7: 26 (Bib. 1541). (Purjolöken) låter sigh lätteligen förwahras, om han i Örtehusen vthi Sandh nedgräfwes, och wahrar alt in til Wåren. Salé 211 (1664). (Av vassvippor) uppstoppas deras Soffedynor och Sängkläder. Det varar i många år utan att klibba sig. Barchæus LandthHall. 8 (1773). Så länge det tempel varar, som vi här upprest åt snille och dygd. Rosenstein 1: 25 (1780). Glossarium Suiogothicum är ett af de arbeten, som vara genom alla åldrar. 2SAH I. 1: 63 (1801). Blott dessa två ting (dvs. mat o. dryck) var det stundom brist på, ty .. kläderna varade otroligt länge uppe på borgen. Cederschiöld Riehl 2: 3 (1878). — jfr FORT-VARA o. E-, EVIG-, LÅNG-, STADIG-, STÄDSE-VARANDE m. fl. — särsk.
a) (†) om (medlem av) släkt l. ätt: fortleva. Aff .. (Halvdan Vitben) kom konungha slechten i Norie som sedhan i en long tijdh warade. OPetri Kr. 39 (c. 1540). Om af Alciders ätt ännu en telning varar. Leopold (SVS) II. 1: 68 (1777).
b) om ngt abstrakt, ss. tillstånd l. egenskap l. känsla o. d.: bestå, vara bestående l. beständig; förbli; jfr 2. Ärlighet varar längst. Säg den glädje som alltid varar. Så lenge wredhen warar, så lenge warar ock thet som ther epterfölier. OPetri 3: 557 (c. 1535). Medh tidhen kunde hans tolamodh icke häller längre vara. HH 20: 377 (c. 1640). Som ewigheten är och warar, / Hon sig en gång för mig förklarar. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Tiden har ingen hållbarhet, det finns ingen vila som varar när den behövs. Johnson Här 242 (1935).
c) (†) i förb. med adjektiviskt predikativ: hålla sig l. förbli (sådan l. sådan). En skön trägård som warar gröner om wintertijdh. Bolinus Dagb. 17 (1666). En hvar vet för resten med sig själf, att man icke varar länge mätt af fisk. Ericson Fågelkås. 1: 171 (1906).
d) (numera mindre br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: varaktig (se VARAKTIG, adj.2 1) l. stadigvarande l. beständig. Forsius Phys. 118 (1611). (Han skall) låtha sigh vara anlägett att finna een vahrende platz och tiänst hoos E. K. M:tt och under des regeringh. AOxenstierna 6: 165 (1631). På läppen blommar Diktens vår, / Den enda varande och sanna. Nicander 2: 46 (1827).
2) om skeende l. (händelse)förlopp l. (tids)skede o. d.: ha (så l. så stor) utsträckning i tiden, pågå l. räcka (se RÄCKA, v. 6) (så l. så länge l. till viss tidpunkt); äv. (o. i dessa anv. ofta utan klar avgränsning från 1) dels om förhållande l. tillstånd o. d. (jfr 1 b), dels i mer l. mindre pregnant anv. utan adverbiell bestämning angivande tidslängd l. tidpunkt: pågå l. fortsätta under längre tid, dra ut på tiden; i sht förr äv. dels oeg., i fråga om utsträckning i rummet (se a), dels övergående i bet.: dröja (se särsk. b); förr äv. (möjl. gm sammanblandning med VARA, v.1) om person, liktydigt med: uppehålla sig. Strömavbrottet varade i tre timmar. Skidsäsongen varar månaden ut. Vintheren .. (som) længe varar fram på åreth. G1R 4: 144 (1527). Lijfwet wahrar intet länger, än födan föllier. Grubb 463 (1665). D. 25 om afftonen kom den hollendske ambassadeuren till h:r envoyén och warade der nästan par tijmar. KFÅb. 1913, s. 332 (1709). En Feber, som jämt varade uti 3:ne fulla dygn. VetAH 1756, s. 133. Jul-, Påsk- och Pingsthelgens frid varade flere dagar. Nordström Samh. 2: 262 (1840). Krigsföretagen voro i det närmaste slut; men kriget varade. Tegnér Armfelt 3: 168 (1887). Balerna börja sent och vara in på småtimmarne. Kleen YDoodle 1: 69 (1902). — jfr FORT-VARA o. E-, EVIG-, LÅNG-, STADIG-, STÄDSE-VARANDE m. fl. — särsk.
a) (†) om (land)område l. bebyggelse o. d.: ha (så l. så stor) utsträckning i rummet, räcka (se RÄCKA, v. 5 b α γ’) l. sträcka sig (så l. så långt l. till viss plats). Wngfolket lop så lenge Kyrkiogården waradhe säyandes tu Herodes och andra smedes ord. VDAkt. 1651, nr 183. I dag reste wi öfwer de härligaste åkerfält, som warade så långt, som ögonen kunde räcka. Linné Sk. 142 (1751).
b) (numera mindre br.) i opers. konstruktion i förb. med temporal bisats inledd av innan l. förrän: dröja (se d. o. 8 b). (De) wordo .. openbara siöröffuare i Westra siöön, och thet warade en long tijdh förra än the kunde platt nidherleggias. OPetri Kr. 154 (c. 1540). Det warade icke länge, innan de åter wände om igen. Lagerström Bunyan 3: 47 (1744). Cannelin (1939).
c) (†) i p. pr. i vissa anv.
α) i adjektivisk anv.: pågående l. innevarande; äv. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från VARA, v.1 6 c) närmande sig l. övergående i bet.: rådande l. förhärskande. Allt thett, ssom j N. nu vdi warande marcknet sälies. PrivSvStäd. 3: 331 (1577). Vidh varande stilleståndh kan man holla till 20,000 man uthan Chronones besvär. RP 7: 122 (1637). Siden- och sammetskläders ännu varande bruk. MoB 4: 32 (1795). Under varande riksdag. Hildebrand Statsförf. 454 (1896). särsk. om tid, särsk. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från VARA, v.1 5 h) i uttr. under varande tid (se TID, sbst. 1 f) l. [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t.] (ut)i varande tid(er), dels: under denna l. innevarande tid l. i dessa tider, dels i konjunktionell anv.: under den tid som, medan (jfr TID, sbst. 1 g γ). Gustaf II Adolf 631 (1627). Vttschrifningerne vthj desse wahrende tijder, hafwer giordt Adelens Gårder ödhe. RARP 1: 136 (1630). 2 gångor om dagen ferskt Bröd till Carlberg i warande tid Kongl. Håfwet der Wÿstat i denna Månad. HovförtärSthm 1702 A, s. 2142. MStenbock hos Loenbom Stenbock 2: 7 (1709).
β) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i prepositionell anv.: under (se UNDER, prep. osv. I 7 a). (Vi har) rådeligest ansedt .. at posterne, warande desse möthen, på dee wägar som nödtorfften fordrer måge fördubbladhe wardha. RARP 6: 230 (1657). Warande denne tiden, som Greff Strömberg på jachten för Retusar låg, fick han sända sitt folck på landet att låta laga sig mat. KKD 2: 281 (1718).
VARIG, adj.2 (utom ss. senare led i vissa ssgr numera bl. tillf.) till 2: varaktig (se varaktig, adj.2 2). LejonkDr. 170 (1688). Den härtill warige de Swenskas Heder och wärde. HC12H 3: 239 (1716). Varig hjälp. SDS 16/7 1985, s. 9. jfr e-, kort-, livs-, lång-, städs-varig m. fl.
Avledn.: varighet, r. l. f. varaktighet (se varaktighet, sbst.1 2); förr äv. liktydigt med: hållbarhet (jfr varaktighet, sbst.1 1). Fries BildVäxtv. 114 (1868). I hvad .. (stadsborna) sälja, är der inte varighet för två styfver – det är väl det håller att ta i första dagen och inte går sönder i näfvarne på en. Wranér BrokBild. 11 (1889). Han säger att han .. upplevt några lyckliga förhållanden. Men de har varit sporadiska och av kort varighet. DN 24/1 2006, s. A21.
Spalt V 369 band 37, 2014