Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARDE va3rde2, förr äv. VARD, sbst.1 r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(vard 1927 (: stenvard)–1966. varde 1880 (: stenvarde) osv.)
Etymologi
[fsv. vardhe, vårdkase, sv. dial. val(e); jfr d., nor. varde, röse m. m., fvn. varði, dets.; jfr äv. mlt. warde, mht. warta (t. warte), feng. weard (eng. ward), alla med bet.: vakttorn; till stammen i VÅRD]
stenkummel l. röse (utgörande sjö- l. vägmärke); äv. oeg., särsk. ss. senare led i ssgn SNÖ-VARDE. TurÅ 1889, s. 61. Uppresa en varde och nedlägga underrättelser om våra planer för framtiden. Antarctic 1: 99 (1904). Längs kusten finns tusen och åter tusen små vardar och stenmärken, numera inte sällan nedrasade, någon gång med en murken trästång i mitten. GbgP 19/7 1998, s. 37. — jfr STEN-VARDE.

 

Spalt V 394 band 37, 2014

Webbansvarig