Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VECKA vek3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HH 20: 90 (1580: veker), Bureus Suml. 22 (c. 1600: vekursiö) osv.) ((†) = AktsamlKungsådreinst. 53 (1552: weke), Schroderus Liv. 443 (1626: wika), Stiernman Com. 2: 335 (1642: Weekesiö)); äv. (i förb. med sjö) VECKO vek3ω2, sbst. oböjl., r. l. f. ((†) n. Lind (1749)). Anm. I vissa sentida beskrivningar av måttsuttrycket förekommer pl.-bildning till det sammanskrivna uttr.: veckosjöar, t. ex. i SvFlH 1: 384 (1942).
Ordformer
(vecka (w-) 1635 osv. vecko (w-) 1639 osv. veeka (w-) 1590–c. 1670. veeke (w-) 1612–1642. veke (w-) 1552–1630. veker, pl. 1580. veko (w-) 1622–1865. vekor (-u-), pl. c. 1600–c. 1740. veku (w-) 1580–1627. vichie 1585. vichu 1585. vika (w-) 1626–1942. viku (w-) 1556–1910. wecku- 1749 (: wecku-sjö). wicke 1561. wike 1556)
Etymologi
[fsv. vika (sio(s)); motsv. fvn. vika (sjóvar), mlt. weke (sees); etymologiskt identiskt med VECKA, sbst.1, i dess eg. rörelsebet.]
(förr) ss. längdmått för avstånd till sjöss, (sannol. eg. avhängigt möjlig roddhastighet o. därmed) motsv. olika väglängd i olika farvatten, på öppet hav trol. drygt 8 km; i sht i uttr. vecka sjö (förr äv. sjös), äv. sammanskrivet; jfr SJÖ, sbst. 3 j. Ittem ther iffrån 2 weke siøs øffuer en siø heter bergz wiik. AktsamlKungsådreinst. 53 (1552). En part (av flottan var) halfannan weku siö ifrå deras Amiral. Tegel E14 121 (1612). Then daghen hade vij seglat 10 stoore mijl eller weekor siöö. Gyllenius Diar. 56 (c. 1670). Gränsen gick .. långs med Ulo-Elf, som, när afståndet mätes långs med isen om vintern .. utgjorde 15 mil, ej 15 veckor. Porthan 5: 74 (c. 1790). I den strida Kajana älv i norra Finland var en veckasjö endast 3,6 km mot strömmen. TSjöv. 1984, s. 257.

 

Spalt V 612 band 37, 2014

Webbansvarig