Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEDERLÄGGNING ve3der~läg2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(veder- (w-) 1525 osv. vider- 1839; se för övr. LÄGGNING)
Etymologi
[fsv. vidherlägginga, vidherläg(g)ning; av mlt. wedderlegginge]
(förr) om handelsförbindelse l. affärsrörelse l. (typ av) handelsbolag; jfr VEDER-LAG, sbst.1 2. Th(e)r m(edh) skal th(et) alt wa(re) en afftalet sack the haffua hafft sich emellen bade om marskapij, wed(er)legni(n)g och regi(n)skap. OPetri Tb. 80 (1525). At han till det högsta må hafwa sine Wederlägningar i fyra Åhr, och icke längre, utan der efter anten winna Burskap, eller wijka Staden. Widekindi G2A 428 (c. 1676). En (synes) hafva varit den egentliga huvudmannen, och de med honom intresserande hans medhjelpare med andel i vinst och förlust. Detta bolagsförhållande kallades viderläggning. Nordström Samh. 1: 325 (1839).
Ssg: VEDERLÄGGNINGS-SVEN. (†) vederlagssven. (Vi förbjuder) at inge wederlägningz swänner skole i städerne anammas .. för än han haffuer satt borgen för sigh. PrivSvStäd. 5: 79 (1614). Hallenberg Hist. 4: 617 (1794).

 

Spalt V 657 band 37, 2017

Webbansvarig