| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEDERSPEL, n., best. -et; pl. =
(†)
1) (†) motstånd(shandling) l. förhindrande l. motåtgärd; protest. Then ther sägher alt hwadh han wil, / Han moste wenta sigh wedder spil. Svart Gensw. E 3 a (1558). At nyttia och uptänckia alt thet som .. til byggningens hinder och wederspeel i medlertijdh tiäna kunde. Sylvius Curtius 284 (1682). Linné Nem. 135 (c. 1770; uppl. 1968).
2) (†) i fråga om motsatt förhållande l. begrepp l. ståndpunkt o. d.: motsats; nästan bl. i sg. best.; särsk. i sådana uttr. som bevisa l. finna vederspelet l. ngt vittnar om l. visar vederspelet (jfr slutet). Schroderus KonFörähr. 17 b (1606). Medh åthskillige Exempel bewijste iagh wederspelet. Schroderus Urs. K 2 a (1626). Molander Förn. 70 (1762: witnar om). (Jag) trodde at .. (voteringen) icke kunde hafva någon serdeles influence på Partierne; jag har dock sedermera funnit wederspelet. Tilas Ant. 1: 28 (1765). Erfarenheten har wisat wederspelet. LfF 1853, s. 360. SD 8/10 1895, s. 4. särsk. [efter t. das widerspiel halten] i uttr. hålla vederspelet (mot ngn), stå för l. hävda motsatsen l. motsatt ståndpunkt (mot ngn). The som hölle wedherspellet, moste nw sielfwe gifwa migh rätt. Chesnecopherus Skäl Zzz 4 a (1607). Twenne deras Antipoder .. som aldeles mot dem hålla wederspelet. Dalin Arg. 1: 253 (1733, 1754).
Spalt V 657 band 37, 2017