Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEJKSEL väj4ksel, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(veisel- i ssg 1878 (: veiselskaft). vejksel (-ä-, -x-) 1893 (: Stenväjksel) osv. weichsel 1866–1977. weixel- i ssg 1894 (: weixelträ))
Etymologi
[jfr d. weichsel, vejksel; av t. weichsel, av fht. wīhsela; jfr äv. (med annat avljudsstadium) mlt. wissel; rotbesläktat med lat. viscum, mistel, gr. ἰξός, mistel]
om den (till familjen rosväxter hörande) busk- l. trädartade växten Prunus mahaleb Lin.; äv. om (till finsnickeri o. d. lämpligt l. använt) trä l. virke av denna växt; jfr DRUV-KÖRS 2. Eneroth Pom. 2: 292 (1866). (Cigarr)Mundstycket är af weichsel med bernstensspets och kostar blott Kr. 1.25. NNisse 1896, nr 37, s. 7. Det ligger en fin arom af weichsel i den milda luften. Rosenius Himmelstr. 225 (1902). Boet har oftast hittats i någon buske av hagtorn eller weichsel. FoFl. 1953, s. 53. Det finns .. ett träd kvar, som Linné planterade själv. Det är en vejksel. UNT 5/6 2011, s. B4. — jfr STEN-VEJKSEL.

 

Spalt V 670 band 37, 2017

Webbansvarig