Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEKTOR väk3tor2, r.; best. -n; pl. -er väktω4rer.
1) biol. o. med. levande varelse (vanl. lägre djur) som bär på (o. till annan varelse överför) sjukdomsalstrande smittämne. ForsknFramst. 1974, nr 4, s. 2. Vanligtvis är vektorn ett leddjur, oftast en fästing eller en insekt. SvD 1/9 1993, s. 24.
2) mat. o. fys. storhet som bestäms av sin absoluta storlek o. riktning, motsatt: skalär; äv. om (rak) linje av bestämd längd och riktning återgivande sådan storhet. NF (1893). Resultanten Rd kan .. till storlek och riktning konstrueras i ett vektordiagram såsom differensen mellan vektorerna R1 och R. SvGeogrÅb. 1929, s. 58. Exempel på vektorer är hastighet, kraft, elektrisk fältstyrka. Bergholm Fys. 5: 8 (1957). — jfr ROTATIONS-VEKTOR.
3) datal. struktur omfattande en ordnad följd av element av viss datatyp. Karlqvist ADBOrdb. 29 (1973).
-DIAGRAM. diagram som medelst vektorer återger de storheter som grafiskt skall återges. En åskådlig bild av vindvägarna kan .. erhållas genom framställning i form av s. k. vektordiagram. Carell o. Edelstam 97 (1916). —
-STORHET~02 l. ~20. vektor. Vindriktningen .. är .. en s. k. vektorstorhet. Carell o. Edelstam 96 (1916). —
Spalt V 680 band 37, 2017