Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VERKE vær3ke2, sbst.1, r. l. m. (HammarkDomb. 10/6 1606 (: werken, sg. best.) osv.) ((†) n. PolitVis. 345 (1650), Fatab. 1918, s. 86); best. -en; pl. -ar (G1R 22: 154 (1551: fiske verckar) osv.) ((†) -en Risingh LandB 87 (1671), JönkHushSällskH 1896, s. 133; -er, äv. att hänföra till sg. verk l. sg. verka, Almquist CivLokalförv. 3: 181 (i handl. fr. 1544), Serenius 266 (1741)); äv. (numera bl. ss. förled l. senare led i ssgr) VERK vær4k, sbst.3, n.; best. -et; pl. = (G1R 14: 346 (1542: fiskwerk) osv.) ((†) -er (se ovan)); förr äv. VERKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HammarkDomb. 15/5 1606) l. -er (se ovan).
Ordformer
(verk (w-, -gk) 1542 (: fiskwerk) osv. verka (w-) 1606–1918. verka- i ssg 1924 (: verkagården). verke 1551 (: fiske verckar) osv. virke (w-, -ij-, -ck-) 1550–1896. värk- (w-, -ck-) i ssgr 1561 (: wärckställer)–1934 (: värkfisket). värka (w-, -ck-) 1610–1739. värke (w-, -ck-) 1561–1959. värker, pl. (w-, -ck-) 1544–1741. werke- i ssgr 1556 (: werke gårder)–1643 (: werkefiskie). wörcke 1641)
Etymologi
[fsv. värke, m., till den stam som föreligger i VERK, sbst.1; i formen verk etymologiskt identiskt med VERK, sbst.1]
(i sht förr) om fångstredskap för fisk bestående av två från land l. brygga i vattnet utgående armar (se ARM, sbst. III 4 b) av nedslagna pålar l. nedstuckna grenar l. kvistar o. d. vanl. inneslutande mjärde l. ryssja; jfr LED-ARM, MJÄRDE-LÄGER, RIS-GÅRD 2. Almquist CivLokalförv. 3: 181 (1544). (Fisken går) mot Strömmar, Sund, vpp åth, ther aff kan .. (den som fiskar) weeta at sättia sine Wärcker för alle slags Fisk. Risingh LandB 84 (1671). De äga fiskewattn, warp och wärker skiffta, så at hwar och en innan byes, får effter öre och örtugetal .. så mycket honom med rätta bör. FörarbSvLag 4: 252 (1697). Uti den så kallade Cassån skall twänne wärkar inrättas, den som inrättar flere små wärkar, före eller efter de stora, böter därföre En Riksdaler Banco, och wärken upkastas. ByordnMäl. 257 (1827). I en å eller ett smalt sund kunde man ha en verke, dvs från land byggde man ut två armar (”väggar”), en från vardera stranden. Väggarna bestod av störar, som slogs ner i bottnen, och mellan dessa flätade man ris, gärdsle o dyl, så att fisken ej kunde smita ut. ÖgCorr. 16/9 1967, s. 6. — jfr FISK-VERK o. GRIND-, NORS-, RIS-, VATTEN-VERKE.
Ssgr: A (förr): VERK-FISKE. (verk- 1934 osv. verke- 1643) fiske med verke. HH 29: 476 (1643). Det s.k. verkfisket var förlagt till de grunda strandvattnen. SvGeogrÅb. 1950, s. 128. —
-GÅRD. (verk- 1899 osv. verka- 1924. verke- 1556) arm ingående i verke, landgård (se land-gård, sbst.1). En passelig ström ther .. är gått stelle till werke gårder och mierder. HFinlH 3: 328 (1556).
B (†): VERKA-GÅRD, se A.
C (†): VERKE-FISKE, -GÅRD, se A.

 

Spalt V 745 band 37, 2017

Webbansvarig