Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VERMOUTH, äv. VERMUT vær4mωt1 l. vær4mɯt1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) =.
1) (†) växten Artemisia absinthium Lin., malört. BröllBesv. 151 (c. 1660; uppl. 1970). Krook Handköpsben. 153 (1951).
2) starkvin kryddat med malört o. andra kryddor; äv. metonymiskt, om glas l. flaska o. d. innehållande sådant vin; jfr MALÖRTS-VIN. Kalmar 13/4 1875, s. 4. Vermouth, som skulle vara nyttig mot feber. Cederström Minn. 138 (1913). Bo dämpade hastigt betjäningens förakt genom att beställa två vermouth och en flaska bordeaux. Hedberg VackrTänd. 154 (1943). Klemens läskade sig med vermut och sodavatten. Gustaf-Janson KungVank. 152 (1963). Den italienska vermouthen är av mycket hög klass. ModStKokb. 563 (1983). Det var inte mer än några droppar vermouth i glaset, resten var gin. Ingemarsson SmåCitr. 215 (2004).
-GROGG. (vermouth- 1942 osv. vermouths- 1950–1973) När han slagit upp i glasen, en vermutgrogg åt sig själv och en kraftig viskygrogg åt Krilon, sade han: – Nu super vi ett tag. Johnson KrilonRes. 164 (1942). —
(1, 2) -VIN. särsk. (†) till 1: vin med tillsats av malört; jfr malörts-vin. VinkällRSthm 1580. VinkällRSthm 1581.
B (†): VERMOUTHS-FLASKA, -GROGG, se A.
Spalt V 778 band 37, 2017