Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEVLING ve3vling2, sbst.2, förr äv. VÄVLING, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(veffling (w-) 1544–1637. vevling (w-, -f-) 1741 osv. väffling (w-, -gh) 1541. vävling (w-, -f-) 1691–1941 (: Vävlingslinor))
Etymologi
[jfr d. vævling, weffling, nor. vevling; av nl. weveling, till weven, väva (se VÄVA)]
(i sht förr) tåg (se TÅG, sbst.3) som (i ett större antal) fästs vågrätt i vant hos fartyg o. där bildar repstege. SkeppsgR 1541. Wäflingarne til stora och Fåckewanten brukas gemenligen af 15. och 12. Garns trosz. Rajalin Skiepzb. 236 (1730). Vanten .. äro försedda med tvärs öfver spända linor, veflingar, som bilda stegar för uppklättringen. 2UB 9: 598 (1906). Fyra kilometer nytt tågvirke har använts till stag, vant, vevlingar med mera (till riggningen av Vasa). DN 19/2 1995, s. 19.
Ssg: VEVLINGS-LINA. (i sht förr) jfr lina, sbst.1 Widegren (1788). Af smäckrare tågvirke förekommer en mängd olika sorter, såsom bond-trossar, sköt-, väflings- .. och hässje-linor. 2NF 22: 1439 (1915).

 

Spalt V 858 band 37, 2017

Webbansvarig