| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIDLYFTIG vi3d~lyf2tig, förr äv. VIDLÖFTIG, adj. -are. adv. = (†, G1R 24: 213 (1554), Rudbeck d. ä. Bref 60 (1670)), -A (†, Broman Glys. 2: 71 (1744)), -EN (†, G1R 26: 597 (1556), Holm NSv. 93 (1702)), -T (G1R 28: 368 (1558) osv.).
1) (utom i c numera mindre br.) i fråga om rumslig utbredning: vidsträckt l. vitt utbredd l. omfångsrik; särsk. (o. utom i a, c i sht) om område o. d.; äv. ss. adv. (jfr VIDLYFTELIGEN 1). (Eftersom häradet) icke så widlöftight är som laghmans dömmen. Gustaf II Adolf 52 (c. 1620). Efther the svenska hade sigh alla begiffvidh uthur stadhen inn på slottett till att .. icke så vidhluftigtt haffva folkett förstrött. HH 20: 365 (c. 1640). Emellan Täng och Gålstad är landet .. skoglöst; man ser här ej annat, än stora fält, vidlyftiga åkrar samt här och der några ängar. Kalm VgBah. 58 (1746). De tre Alphabeter, som äro i bruk öfver det vidlöftiga Malabar. Björnståhl Resa 1: 345 (1772). Mångåriga wexter, som hafwa widlyftig rot, kunna förökas sålunda, att roten delas sönder och hwarje del sättes för sig. Berlin Lsb. 156 (1852). Algutsboda pastorat var vidlyftigt, men mäkta magert. Moberg Rid 88 (1941). Saltstarr .. Växer i .. vidlyftiga tuvor. Hylander NordKärlv. 2: 104 (1966). — särsk.
a) om artefakt, särsk. dels (del av) byggnad, dels (del av) klädedräkt o. d.; jfr 2 a β. 12 ¼ al(n)a(r) suart Kaff medh widlöftige blommer. VRP 1652, s. 723. De sjuke äro, efter sjukdomarnas beskaffenhet, lagde i vidlöftiga salar. Bæck PVetA 1746, s. 29. På den stora, vidlyftiga vinden var nog tillfälle att gömma sig undan. MoB 1: 12 (1824). Det frasade i den vidlyftiga bombasinkjolen. Levertin Magistr. 93 (1900). En vidlyftig trädgårdskannas biedermaierstril. Lindegren Vint. 74 (1954).
b) om person: omfångsrik (se d. o. 1). En liten vidlyftig med korta ben. Nordstjernan 1846, s. 140. Böklin var för van att gå ur vägen för vidlyftiga damer på Kristianstads gator för att fästa sig vid något annat än ansiktet. 3SAH LIX. 2: 37 (1948).
c) om (ngt som innefattar) rörelse l. förflyttning o. d., särsk. (o. numera bl., fullt br.) dels färd o. d. (numera vanl. närmande sig l. övergående i 2), dels kroppsrörelse (i form av åtbörd o. d.). Vtaff eth almennigt och widtlöfftigt ryckte. G1R 11: 91 (1536). Och omskönt högstbem:te Hans Maj:tt ganska ogerna giorde någon retirade, eenkannerliga så long och widlöftig .. lätt Hans K. M:tt thet skee. Spegel Dagb. 26 (1680). Denne Pytheas har .. gjordt en widlyftig resa åt Norden. Lagerbring 1Hist. 1: 31 (1769). Protesterande med hög, indignerad röst och vidlyftiga gester. Hellström Malmros 283 (1931).
2) om förhållande l. verksamhet l. upplägg (se d. o. 4) o. d.: omfattande (se OMFATTA I 4 slutet) (o. vittförgrenad l. vittgående l. mångskiftande l. invecklad o. d.); äv. med mer l. mindre klandrande bibet. (se a ε o. b); äv. om person (jfr a δ o. b slutet), förr särsk. övergående i bet.: sällskaplig l. umgängsam; jfr 1 c, 3 o. VIDLÖPIG, VID-STRÄCKT c. Det hela växte snart till ett vidlyftigt projekt. Det skulle kräva vidlyftiga undersökningar. Hon har vidlyftiga planer för framtiden. Samme rägenskaper, hvilcke .. opå så månge orther vidlöfftigen medh upbördh, utgiffter och leffvereringer skedt och förhandlede ähre. G1R 26: 597 (1556). Alt för stor och widlyfftig wedhuggning som länder till en annars skada. Verelius 186 (1681). Mötet i Lion hade beslutit en härfärd af alla Christna Makter til det Heliga Landet .. men til så widlyftiga afsikter war icke Konung Waldemar i stånd. Dalin Hist. 2: 255 (1750). I Borgå lefver man smått och tyst som vanligt. Jag har dock på sätt och vis blifvit temmeligen vidlyftig här, i det att jag fått mig en hel mängd umgänge. Strömborg Runebg. IV. 1: 540 (i handl. fr. 1844). Hertiginnan .. lade sig vidlyftigt ut för sin väninna, den onådiga grefvinnan, men förgäfves. Tegnér Armfelt 1: 321 (1883); möjl. till a ε. Jag antar att ni också lagt märke till att de inte tycks ha haft något särskilt vidlyftigt umgängesliv, paret Hennan. Nesser FallG 159 (2003). — särsk.
a) om (innehåll i l. formulering i l. av) muntlig l. skriftlig framställning o. d., ofta liktydigt med: utförlig l. mångordig; äv. dels i överförd anv., om stil o. d. (se γ) l. person (se δ), dels med mer l. mindre klandrande bibet. (se särsk. ε). Han lämnade en vidlyftig redogörelse i frågan. Det framgår av deras vidlyftiga korrespondens. Så haffuer hon migh effter långt och wijdtlöfftigt samtael ther opå såled(es) swaredt. HH XXXIII. 1: 144 (1561). Een vidlöfftigare declaration här uppå sender jag E. N. tilhanda. OxBr. 12: 265 (1639). Emedan en accurat Charta kan lemna efterkommanderne det klaraste lius om deras ägoskilnader och Råmärken, hwarigenom widlöftige jordeträtor och Kåstsamme Processer undflys kunna. LandtmFörordn. 39 (1725; rättat efter orig.). Bankens lånerörelse har .. föranledt vidlöftiga debatter och stridiga resultater. HT 1922, s. 175 (1829). Utan att ingå på några vidlyftigare resonemanger. BonnierLM 1954, s. 302. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) i n. sg., i sådana uttr. som vara alltför vidlyftigt att räkna upp (förr äv. i förb. med indirekt frågesats). Thet wore .. alt för widlyftigt at rekna vpp alla the Papisters wilfarelser. OMartini Pred. D 2 a (1606). Huru nu sådana gånger eller Strek skola igenfinnas med Konst, antingen genom Slagstickan, Witterung eller Brånna .. är här för widlyfftigt. UHiärne Berghl. 438 (1687; rättat efter hskr.). Många kunde uppräknas, som i åtskilliga vetenskapsgrenar gjort sig bemärkte, men det blefve för vidlyftigt. Hultin Minn. 8 (1872).
β) om (föremål försett med) text (se d. o. 1 g), med mer l. mindre framträdande tanke (också) på rent fysiskt omfång (o. möjl. med kvardröjande bet. av 1 (a)); förr äv. med bestämning angivande omfång. E. M:ttz breff till Spens ville blijffua för stoort och vijdtlöfftigtth. AOxenstierna 2: 31 (1612). Denne Roman .. skall vara på Fransyska 5 Tomer vidlöftig. HC12H 1: 41 (1734). De vidlyftiga handlingarna i denna fråga äro på nådig befallning särskildt tryckta. De Geer Minn. 1: 217 (1892).
γ) om stil l. framställningssätt o. d.; förr äv. med tunga ss. metonymiskt huvudord (jfr TUNGA, sbst.2 2 m). (Biskopen) hade .. en färdigh och nästan widlyfftigh Tunga til at tala. Schroderus Os. 1: 611 (1635). Af de grammatiska stilarne .. tyckes den korta och sammandragna passa för det sublima, den vidlyftiga för ironien o. s. v. Nyblæus Forskn. I. 2: 491 (1875).
δ) om person: som uttrycker l. utbreder sig vidlyftigt (ngnstans l. om ngt). Eders Excell: kan aldrig vara för vidlöftig i dess bref, medan Hans M:t dem alla med nöije igenomläser. BrinkmArch. 1: 169 (1713). Vi hafva .. varit något vidlöftiga om skådespelets ursprung. Palmblad Fornk. 2: 340 (1845). Somliga (av vittnena) .. svara klart ja eller nej, andra äro vidlyftiga och omständliga och löpa i väg från ämnet. Vallentin London 412 (1912).
ε) ss. adv.; äv. mer l. mindre klandrande (jfr b): litet väl l. onödigt utförligt osv., omständligt l. långdraget o. d.; jfr VIDLYFTELIGEN 2. Han orerade vidlyftigt om alla sina bravader. Som tu vijtlyfftigere giffver tilkenne um någre lögnere, som tig skulle haffve förfördt. G1R 24: 39 (1553). Såsom jagh Herttigh Gustaf Adolff .. der om vidlifftigen i underdånigheet tilschrifvitt haffver. OxBr. 5: 2 (1611). Harar äro .. hos osz nog bekanta Djur, och behöfwa altså ej widlyftigt beskrifwas, särdeles hwad skapnaden angår. Orrelius Diurr. 17: 1 (1750). Man började vidlyftigt omskrifva, hvad man enkelt och naturligt kunnat benämna. Broocman SvSpr. 77 (1810). En gratulationsdikt .. handlar .. vidlyftigt om kärleksguden till sjöss. Björck K12Stövl. 23 (1954). särsk. (†) i förb. med verb(förb.), angivande att man tillägnar l. tillägnat sig ngt som är vidlyftigt. Vij haffve aff thin schriffvelsse .. vijdtlifftig förnummet, huru medt ströminge fijskett .. förhandlet är. G1R 24: 213 (1554). Hafwe Wi af Edert underdånige swar .. widlöftigt sedt och intagit. Stiernman Com. 4: 1032 (1688).
b) med mer l. mindre klandrande bibet. (jfr a ε): litet väl l. ofördelaktigt omfattande osv.; äv. (o. i sht) närmande sig l. övergående i bet.: som är (så omfattande l. vittgående i visst avseende att den blir l. kan uppfattas ss.) moraliskt mer l. mindre tvivelaktig (äv. om person (se slutet)). All vidlyftigh och skamligh Process blefv undvikt. Carl XII Bref 107 (1710). Min Son Per Skogberg, som af mig utbekommit sitt Möderne, och widlyftigt upförande är kjänd för. BoupptVäxjö 1811. Han hade vidlyftigt sysslat med förskingring av grammofoner, separatorer m. m. SD(A) 24/10 1929, s. 3. En tillämpning av tesen om växtsjälen skulle ge möjligheter till vidlyftiga spekulationer. Eskeröd ÅrÄring 74 (1947). — särsk. om person: som handlar så att det utmanar l. kan uppfattas utmana gängse l. strängare moraluppfattningar; som för ett utsvävande l. moraliskt mer l. mindre tvivelaktigt leverne (särsk. i sexuellt avseende); äv. i överförd anv., särsk. om ngns rykte o. d. En widlyftig selle. Serenius (1741). (Jag) hade ännu kunnat hafva mera gagn af både informator och universitetets besökande, om jag haft en mindre vidlyftig camerade. Tilas CurrVitæ 30 (1756). Vår k. stjuffader lär hafva varit en något vidlyftig herre, oaktadt all sin aimabilité. Almqvist AmH 1: 35 (1840). Vill en bra karl vara så god och taga en flicka, som med rätt eller orätt har vidlyftiga rykten på sitt kapitel. Topelius Fält. 4: 374 (1864). Arnold super som ett svin, är sexuellt vidlyftig samt skriver poesi. HbgD 3/11 1996, s. 29.
c) (numera mindre br.) övergående i allmännare mängd- l. myckenhetsangivelse: stor l. mycken l. talrik; särsk. om skara o. d. At den widlöftiga Catholske hopens stormande så litet emot en enda Persons arbete kunnat förmå. Celsius G1 1: Föret. 7 (1746). Buken igenkännes på dess vidlyftiga mjukhet. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 458 (1837). Importeringslistan har stigit till alldeles ovanligt vidlyftiga siffror. NTIdr. 1899, Julnr s. 3.
3) (†) äventyrlig l. vådlig l. besvärlig o. d.; särsk. dels om (tilltänkt) krigsföretag o. d. (jfr VITT-UTSEENDE), dels om ekonomisk belägenhet l. levnadsomständigheter o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från 2. Effther (det polska sändebudets) andragh in för edher icke haffve varit någit synnerligen vichtige eller vijdlöfftige, uthan allenast vänlige tilbud och erbedinger. G1R 25: 205 (1555). Så hade och nu konungen många arffuingar: thill at fly them alla stora härskap i fremande land, thett wille wara widlöfftigdt, besuerligit och omöijeligitt. Brahe Kr. 53 (c. 1585). Huru merbemälte Herre .. utförligen repræsenterat Regeringen och Rådet, Sweriges dåwarande widlyftige wäsende och hwad på et och annat sätt betarfwas. HC11H 9: 83 (1697). Lätta min stackars systers bekymmer, som sitter Enka i vidlöftiga omständigheter, hotad at beröfvas all sin lilla förmögenhet. 2Saml. 7: 22 (1782). Så långt ville Horn icke gå som att göra Sverige till handtlangare åt Ryssland i ett vidlyftigt krig. 2SAH 55: 221 (1878).
1) (numera mindre br.) till 1: vidsträckthet o. d. Linc. Aa 2 a (1640). At gouvernamentet i Skåne för dess vidlöfftighet skull väl och beqvemligen skulle kunna delas uti tu landshöfdingedömme. 2RA 1: 4 (1719). Dalin (1855).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara vidlyftig; i sht förr äv. dels i uttr. utan vidare vidlyftighet, utan omsvep, dels till vidlyftig 2 c: mängd o. d.; äv. i konkretare anv., om enskild manifestation av sådan egenskap, särsk. med mer l. mindre klandrande bibet. (jfr b); förr ngn gg äv. om persons sällskaplighet. Sinned ehr .. fasth mher beneged till Enslighet än till then withlöftighz sådane kall (som medlem av rådet) kräffuer. HB 2: 304 (1597). Endock vij gerna ville correspondere medh edher esomoftast .. så tillåthe doch sakernes myckenhet och vidlyftighet .. icke, att det så ordinarie kan skee. AOxenstierna 7: 28 (1632). Om någon .. skulle .. inlåta sig med uplösningz wärket, är för honom intet annat öfrigit, än förmärkia en större wijdlöftighet af de algebraiska ledamöter. Duhre Geom. 508 (1721). I detsamma afsomnar han utan widare widlöftighet. VetAH 1742, s. 260. Vi, angliserade nordeuropéer .. i våra rundt eller fyrkantigt formfördärfvande vidlyftigheter (i fråga om klädedräkt). Fröding Eftersk. 2: 203 (c. 1898, 1910). särsk.
a) till 2 a, i fråga om muntlig l. skriftlig framställning o. d. Att hann .. skulle hafua otilbörligenn skältt hans s(alige) framlidne fadher Hans Vlfzonn, medh mere widlÿfftigheett som sielfue brefuenn vtuise. 3SthmTb. 5: 70 (1603). De öfrige puncterne äro här både för widlyftighets skuld, såsom ock at the intet innehålla något af stort wärde, förbigångne. Werwing Hist. 1: 159 (c. 1690). Jag älskar intet vidlyftighet uti ord, men vähl uti saker. Höpken 1: 471 (1772). I flera av sina tidigare prosaberättelser hade Boccaccio skadat effekten av sin framställning genom alltför stor vidlyftighet. Montelin VLittH 3: 145 (1933).
b) till 2 b, i fråga om (förment) moralisk tvivelaktighet o. d.; förr äv. om opassande språkbruk; äv. i konkretare anv., om enskild vidlyftig handling o. d. At the som Sakerne andraga för Rätta, bewijsa Rätten een tilbörligh Reverentz och Ährewördning .. , hafwandes fördragh medh all widlöfftigheet, särdeles medh oqwädins och andre otilbörlige och oloflige smäde- och skäls-ord. Schmedeman Just. 148 (1615). Ingen widlöftighet i Oxford war så namnkunnig, som min. Ekelund Fielding 226 (1765). Han kunde ha tänkt sig att denna foglighet lett henne in på vidlyftigheter med andra män. Wägner Sval. 83 (1929).
3) (†) till 3: vådlighet l. besvärlighet l. svårighet o. d.; särsk. om politiska förhållanden; äv. i konkretare anv., särsk. i pl. i sammanfattande bet. Synes dem nu det illa utaf oss varit, at man sådant, som stor vitlöftighet kunne förorsaka, afråd hade. RA I. 3: 968 (1597). Man förmärker att Fädherneslandet nu icke står uthi mindre farlig- och wijdhlöfftigheeter än 1644. RARP 6: 245 (1657). Tilverkning af konsteldar och ammunition har hittils varit ganska invecklad och förenad med många vidlöftigheter. KrigVAH 1826, s. 241. Kvinnfolket därhemma .. sade .. att jag skulle komma i vidlyftigheter – kanske på fästning. Bengts Vargt. 44 (1915). särsk. om ekonomiskt trångmål; äv. i speciellare anv.: skuld. Aldenstund jagh .. haffver satt migh udi temmeligh vidtlyfftigheet til att opbringa så månge penningar. OxBr. 5: 275 (1624). Om dhen wijdlöfftigheet i hwilken detta Sorges. Liunga Sterbhus häfftar, som nu bestijger til 550 dal(e)r S(ilver)m(yn)t. VDAkt. 1691, nr 263. Genom moderns klokhet och manliga drift uppehölls det uti vidlyftighet lämnade huset, och bragtes slutligen til någon förmögenhet. Schultz o. Schulzenheim ÅmVetA 1800, s. 2. Hagström Herdam. 2: 44 (1898; om ä. förh.).
4) [jfr motsv. anv. av d. vidtløftighed, t. weitläuf(t)igkeit; utvecklat ur 2 (b) l. 3] (†) osämja l. oenighet o. d.; äv. i konkretare anv.: stridighet l. tvist; särsk. i förb. med dels förorsaka, dels attribut inlett av prep. med o. med styrt led betecknande motpart o. d. H. k. Maij:t bekommer .. kan ske uppenbare gensager i månge måtte, hvar uthaf seden kan förorsakes vidlyfftighet och oro, som seden icke letteligen kan vare till at stille. RA I. 3: 191 (1593). Huarföre, till at unfly widlyftighet, skiuter han saken till de deputerade personer, där man annan berättelse förnimmandes warder. 3SthmTb. 12: 19 (1620). Ehuruwäl wij .. önska och åstunda, at allehanda widhlyftigheeter, med fremmande Nationer kunde vndanböyas Kongl. M:tz och Rijkzens heder och tryggheet oförkrenkt. Stiernman Riksd. 1233 (1655). Rättegång och widlyftighet, som Banquen eljest härigenom kunde blifwa inwecklad uti, må förekommas. Bergv. 2: 604 (1752). Han bad .. att blifwa förskonad från denna widlyftighet, häldst hertigen lofwat utländska domare (vid rättegången). Fryxell Ber. 4: 345 (1830).
Spalt V 946 band 37, 2017