| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VILLEBRÅD vil3e~brå2d, förr äv. VILDBRÅD l. VILLBRÅD, n. (G1R 20: 71 (1549) osv.) ((†) r. l. f. G1R 4: 366 (1527), Franzén Skald. 2: 23 (1771)); best. -et; pl. = (G1R 20: 71 (1549) osv.) ((†) -brår Bullernæsius Lögn. 205 (1619), Paulinus Gothus Pest. 78 a (1623)).
1) (†) stycke kött av vilt (se d. o. 1); viltstek; äv. ss. ämnesnamn; jfr 2 o. VILT 2. En lesth willebraadth. G1R 3: 282 (1526). The villebrodt, salte och färske, såå och thenn röding thu hitt skickett haffver .. äre hitt kompne. G1R 20: 71 (1549). Lappernas födho beståhr mäst af booskapp eller Reenar, sampt wildbrå, fogel och fisk. Landsm. XVII. 1: 19 (1671). Willebråd är wäl godt för smaken, men man har obserwerat, at man deraf blir orolig i kroppen. Linné Diet. 2: 202 (c. 1750). Sådana, som spisade menniskokött med samma begär, som de åto vildbråd. Strinnholm Hist. 1: 37 (1834). Schulthess (1885). — jfr RÅ-, SVANA-VILLEBRÅD.
2) koll., om vilt (se d. o. 1) betraktat ss. föremål för jakt (o. nyttjande ss. föda), ofta liktydigt med: (jakt)byte (se BYTE 2 b); äv. dels om slag av sådant vilt, dels i individuell anv., om enskilt djur av sådant slag; i vissa ä. språkprov utan klar avgränsning från 1. Tiil Iffwer Flemmingh .. om hanss iacth och willebraadt. G1R 2: 105 (1525). Ett Leyon, en Räff och en Åsna, foro tilhopa j Jacht, och fingo en Hiort, och befalte Leyonet Åsnan skiffta wilbrådhen them emillan. Balck Es. 71 (1603). Thet som förnemst är, utaf fisk, fogel och allehanda willbråd. Rudbeck d. y. Samolad 10 (1701). Ljudlöst smyga de sig fram till de intet ondt anande villebråden. Kongo 2: 305 (1888). Det skjutna villebrådet hängdes .. upp i rader på slottsborggården. De Geer Minn. 2: 199 (1892). Ur ekonomisk synpunkt var älgen det villebråd som .. spelade största rollen i dessa bygder. Gruddbo 333 (1938). Huvudregeln för jakt är att den skall bedrivas så att villebrådet inte onödigtvis tillfogas lidande. Thomsen o. Linders All. 66 (1986). — jfr SKOGS-, SMÅ-VILLEBRÅD.
3) i ordspråk l. jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. av 2, i fråga om att ngn l. ngt är föremål för ngns (mer l. mindre hänsynslösa l. illegitima) eftertraktan l. åtrå l. jagande (se JAGA 3 a, c) l. förföljande. Ett hett villebråd på spelarmarknaden, på auktionssajterna. Kumblæus AHult C 3 a (1664). Een god Wäg är ett rart Willebråd. Celsius Ordspr. 2: 379 (1709). De som i synnerhet pläga vara Satirens villebråd, äro låga Poeter. Kellgren (SVS) 5: 275 (1791). Hon har 50,000 riksdaler kontant att lyfta genast och får i en framtid minst dubbelt till .. Den der är icke villebråd för en underordnad tjensteman i verken. Crusenstolpe CJ 1: 14 (1845). Polisen fick notis om min judiska härkomst och i stället för att sjelf vara jägare blef jag villebråd. Wetterbergh Selln. 179 (1853). Nejlikbrosksvampen framkommer tidigt. Den sista veckan i maj kan man börja jakten – även om det är ont om villebrådet. Cortin SvampHb. 77 (1937). Barn ur de lägre samhällsklasserna och gatubarn utgör .. lovligt villebråd när lusten faller på. NorrkpgT 20/3 2010, s. B25.
B: VILLEBRÅDS-ART. (numera bl. tillf.) villebrådsslag; jfr vilt-art. De vildbrådsarter, som allmännast uppdragas inom djurgårdar, äro: dofhjort, kronhjort och fasan. Hahr HbJäg. 508 (1866). —
-BESTÅND. i sht jäg. viltbestånd; jfr -stam. BtRiksdP 1900, I. 2: nr 66, s. 13. Jakträttsinnehavaren bör .. sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd. SFS 1938, s. 531. —
-FATTIG. (numera bl. tillf.) viltfattig. Sioux-stammen måste sluta en fred, som ställde dem under regeringens kontroll inom ett rätt vidsträckt, men villebrådsfattigt område i South Dakota. Zilliacus Indiankr. 7 (1898). —
-FÄNGE. (†) fångst av villebråd; jfr fänge 3. Lind 1: 1820 (1749). Vildbrådsfänget blir sämre och sämre. Castrén Res. 1: 272 (1852). —
(1) -PASTEJ. (villebråd- 1690. villebråds- 1831) (†) viltpastej. Denna Deegen skall tiena besynnerlig att baka Skinckor och stoora Willbrådh-Pasteyer. Rålamb 14: 109 (1690). Palmstjerna Snapph. 2: 75 (1831). —
-SLAG. (villebråd- 1951 osv. villebråds- 1887 osv.) slag av villebråd; jfr -art o. vilt-slag. Bland de olika villebrådsslagen synes hunden hafva lättast för att känna hönsfogel, särdeles då dessa uppträda i flock. Balck Idr. 2: 13 (1887). —
-STAM. (villebråd- 1897 osv. villebråds- 1866 osv.) viltstam; jfr -bestånd. Att man tillgodogör sig den förhanden varande vildbrådsstammen, utan att dervid egna nödig omtanka äfven åt densammas fortfarande bestånd. Hahr HbJäg. 524 (1866). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) vilttillgång. Vårt broder- och naboland (dvs. Norge) är utrustadt med en ymnig villebrådstillgång, lika rik som den inom våra egna gränser. OoB 1894, s. 187. —
-TJUV. (†) vilttjuv. Wikforss 2: 1001 (1804). Villebråds-tjufvar varnas, att icke anställa sina härjningar på Trollebergs område. LdVBl. 1837, nr 26, s. 4. Auerbach (1916).
Spalt V 1111 band 37, 2017