Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VING viŋ4, äv. VINGE viŋ3e2, sbst.1, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ving (w-) 1906 osv. vinge 1917 osv. vingen (w-), sg. best. 1913 osv.)
Etymologi
[av eng. wing; samma ord som VINGE, sbst.2]
sport. i bollsport o. d.: spelare på endera kanten i forwardskedja; ibland äv. om par av sådana spelare; numera bl. ss. andra led i ssgr. Bollen har drifvits upp af höger wing, förbi försvaret. Zettersten Tait 40 (1906). Den omarkerade wingen. IdrB 1: 67 (1913). Tillsammans med Keller bildar Wetter vårt blivande (fotbolls)landslags säkraste wing. IdrBl. 29/4 1935, s. 13. — jfr HÖGER-VINGE.

 

Spalt V 1208 band 37, 2017

Webbansvarig