| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINN vin4, sbst.6 oböjl., r. l. f. (G1R 1: 119 (1523) osv.), äv. n. (Noreen 84 (i handl. fr. 1621) osv.); förr äv. VINNA, sbst.2 oböjl., r. l. f.; l. VINNE, sbst. oböjl., r. l. m.
1) (†) vinning l. gagn. Liten war Ifwars Hoffmäns winne, / Somma blefwo fångna och somma slagne. Carl IX Rimchr. 19 (c. 1600). Sätt ey titt sinn / til werldzens wälde och timeligh winn. Rudbeckius Starcke B 8 b (1624). ”Ligger der vinn på”, sporde hon. ”Ja mitt lif hänger derpå”, blef svaret. Holmberg Nordb. 479 (1854).
2) bemödande l. ansträngning o. d.; särsk. (o. utom i ssgn VINN-LÄGGA numera bl.) i uttr. lägga (i sht förr äv. göra) sig vinn om ngt, ngn gg äv. ngn (förr äv. dels sin vinn, dels på ngt l. utan prep. före inf.-förb. (se särsk. a) l. att-sats, dels i icke refl. anv.), (målmedvetet) anstränga sig till förmån för ngt resp. ngn l. för att genomföra l. åstadkomma l. uppnå ngt, vinnlägga sig om ngt (resp. ngn); bemöda l. beflita sig om ngt; jfr VINNING 3, VINST 3. Taa wil iak .. lægge meg vijn om edart bezsta. G1R 1: 53 (1523). En Luthers discipel kom in, / then om alt thetta giör sin winn. Messenius Gust. 26 (c. 1630). At iagh på gudz fruchtan legher vin. Visb. 1: 120 (c. 1640). Så fordrade försigtigheten, af Hans Kongl. Maj:t .. at lägga sig winn, at detta befarande onda måtte på något sätt blifwa förekommit. HC11H 14: 113 (1668). At man fulkomligen kunde läggia sin win om thet, som oumgängligen wore nödwändigt. Richardson Krigsv. 1: 26 (1738). De unga flickorna fingo lära sig språk, i synnerhet lade man sig vinn om franskan. Lagergren Minn. 1: 93 (1922). Så få nära anhöriga som vi besitter sinsemellan, borde vi dock lägga oss vinn om dem vi har! Combüchen Byron 180 (1988). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i förb. med adj.-attribut, särsk. all l. särskild. Læg tiig .. al wijn om Ath fförhöra om alle belæglighether. G1R 1: 119 (1523). Lägg dig mera winn om wishet, än om Förmögenhet. Frese AndelD 66 (1724, 1726). Att komma därhän lägger jag mig all möjlig vinn. NordT 1892, s. 707. De eldade med särskild vinn denna gången. Carlsson GlestGård. 46 (1943).
b) (†) samordnat med mer l. mindre liktydigt sbst., särsk. (o. i sht) flit. Ty hwar wij kunne arga paa (dvs. angripa) honom ok alla hans ther wile wij læggia oss win ok macth om. G1R 1: 102 (1523). Wettandes wår högsta plicht wara, effter yttersta förmågo, winn och flijt anwända. ÅbSvUndH 68–69: 221 (1696).
a) i förb. med (prep. (i sht om) l. därom o.) inf.-förb., äv. att-sats; förr särsk. dels i icke-refl. anv., dels med saksubj. Ær radelegith at wij winleggia oss at in tagha Hallandt. G1R 1: 57 (1523). Therföre winlegger naturen sigh ther om, att han kan thet fördrijffue. Berchelt PestBeg. A 4 a (1588). Tu måste aldramäst winnläggia, at wachta tigh för thet, och at kun(n)a winna thet öfwer hoos tigh, som tu på andra miszhagar. Preutz Kempis 121 (1675). Wi (bör) winlägga osz om, för at i det nogaste likna wår Skapare, at de må wara den längste tid, som någonsin möjlig är. Brunkman SvGr. 78 (1767). Den lille juste juristen sitter i en ansträngt ledig ställning och vinnlägger sig om att föra cigarretten till munnen med väl avrundade rörelser. Asplund Stud. 69 (1912).
b) (†) i förb. med bestämning inledd av annan prep. än om, i sht på l. till; äv. i anv. som motsvarar a. Förmanendes honum, atth han fliteligen sigh opå vårtt arbete vinlegge skall. G1R 22: 18 (1551). Dett iagh migh högeligen till dheras förkoffringh och opkombst winlagdt hafwer. HSH 31: 263 (1667). Winlade han sig mycket på att offra, blef han kallat Bluter. Rudbeck d. ä. Atl. 4: 114 (1702).
c) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst., särsk. (o. i sht) -ande l. -ning; särsk. i uttr. med, förr äv. i, (sådan l. sådan) vinnläggning, ss. sättsadverbial. J then bestha flijt och ytersthe vinlægningh. G1R 4: 47 (1527). At lära barn medh winlegning. Syr. 42: 5 (Bib. 1541). At the medh högsta winlegning sigh ther om beflijta. SthmStadsord. 1: 33 (1635). Wårt eget winläggande om desza förmåner. Hasselroth Campe 108 (1794).
Spalt V 1241 band 37, 2017