| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINÖS vinø4s, adj.
som avser l. hör samman med l. hänför sig till vin (l. vindrickande); äv. mer l. mindre pregnant, om doft o. d. hos vin: som har l. åstadkommer den genuina l. typiska karaktären hos vin. CAEhrensvärd Brev 2: 45 (1795). ”Det var vin att uppväcka döda med”, som någon af sällskapet i sin vinösa hänryckning yttrade, då han lemnade glaset ifrån sig. Sätherberg Lefn. 286 (1896). Detta blandvin som har en vinös ekig bouquet och ren smak med goda syror. GbgP 4/11 1990, Bil. s. 11.
Spalt V 1303 band 37, 2017