| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIRRIG vir3ig2, adj. -are. adv. -T.
1) om person l. sinne o. d.: förvirrad (se FÖRVIRRA 3, 4); äv. i överförd anv., om min l. åtbörd l. tal o. d.: som vittnar om dylikt sinnestillstånd. ÖoL (1852). Och storvisiren börjar plötsligt stamma / och litet virrigt på turbanen vrida. Fröding Reconval. 26 (c. 1908). Hon svarar virrigt och motsägande på de enklaste frågor. Nordenskiöld Dagr. 135 (1922). Han såg virrig och frånvarande ut. Lagergren Minn. 8: 118 (1929). Ett lyckligt litet virrigt leende. Krusenstjerna Pahlen 4: 260 (1933). En kille på mitt förband fick en renhårig hjärnskakning av ett slag i huvet och var virrig flera dar. Martinson BakSvenskv. 218 (1944). Antingen är han gammal och virrig eller så försöker han bara jävlas med mig. Delblanc Gunn. 67 (1978). — särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som vara l. bli virrig i huvudet l. plymen. Schulthess (1885). Hon blev också nära hundra år, och fast hon blev virrig i huvudet de sista åren, var det ingen, som önskade hennes död. Göth 5Stånd. 126 (1936). Det är ingenting att göra vykort av, för då blir folk virriga i plymen. Alving Slarvigt 142 (1951).
2) om ngt sakligt (särsk. abstrakt): oordnad l. kaotisk l. oredig l. rörig l. osammanhängande. Hoppas iu icke .. att saken ther igenom skall wara desperat, fast hon än är någott swår och icke litett wirrigh worden. HSH 32: 210 (1634). Rococons virriga snärklor och bladverk. TT 1871, s. 73. Allt detta blef till ett virrigt kaos hvari han inte kunde se några fasta konturer. Söderberg AllvLek. 309 (1912). (Självbiografin,) som för övrigt gör ett mycket virrigt och rörigt intryck, börjar .. med hans kallelse till profet. KyrkohÅ 1941, s. 36. En orolig och virrig dans. Zetterström VärldHj. 66 (1942).
Spalt V 1337 band 37, 2017