| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISCHA viʃ3a2, förr äv. VYSCHA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(numera bl. ngn gg) avge ett susande l. vinande ljud, susa l. vina; äv. med inbegrepp av rörelse (ibland utan tanke på ljud); jfr SVISCHA. Ett vyschande ljud fyller rymden. Sparre Frisegl. 3: 345 (1832). Rägnet hvischade kring knutarna. Berger DärUte 136 (1901). Just vid den tiden .. då kvastarne började vischa mot stenläggningen. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 85 (1910). Hon .. satte i väg, så kjolen vysjade om henne. Lagergren Minn. 1: 40 (1922).
Spalt V 1378 band 37, 2017