| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISE vi3se2, sbst.1, r. l. m. (l. f.); best. -en; pl. -ar (Peringskiöld Hkr. 1: b 1 a (1697) osv.) ((†) -or IErici Colerus 2: 75 (c. 1645)).
1) (†) om ngt som visar ngt l. anger riktning o. d.; särsk. om råsten (se RÅ-STEN, sbst.1) (jfr VISE-STEN, VISARE 1 a). Een fämsteena råå .. , hwilken wijsar i wästernoor uthmedh ängies giärdesgården in till een högh wijse, som wij satte uth medh gärdesgården. Trolle–Bonde Hesselby 37 (i handl. fr. 1642). Een fast wijse eller stafledare, som står nedan för Steenringzåen oppå höga åhsen. AktsamlKungsådreinst. 234 (1699). VetAH 1739, s. 117 (om riktningsvisare i gruva).
2) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) ledare l. överhuvud l. styresman; förr äv. (utan klar avgränsning från 1) om den främsta fågeln i fågelsträck; i senare språkprov med mer l. mindre klar anslutning till 3. Som H: K: Mtt Salig, vthj sådane samqwembder och Rådhslagh, hafuer waridt en rätt Wijse. RARP 2: 14 (1633). Ifrån the södre orterne flyga .. (tranorna) hjt om wåren .. tagande noga i acht wid flygandet en rät ordning, näml. en wise främst, (osv.). Broman Glys. 3: 295 (c. 1730). Hvarje by har sin ålderman .. Han är visen i dessa små samhällen. TurÅ 1905, s. 82. Visen för rörelsen. Schulze BöndSvFinl. 75 (1935). — jfr SKOGS-VISE.
3) (i sht i fackspr.) om den (enda) befruktade o. fullt utvecklade honan i ett bisamhälle, bidrottning (i ä. tid felaktigt uppfattad ss. en hane); ngn gg äv. dels i utvidgad anv., om motsv. hona hos andra sociala insekter, dels i mer l. mindre bildl. anv., om person (jfr 2). (Bina) hafua öfuer sigh en Konung eller Öfuerste, som man kallar Wijsen. Forsius Phys. 285 (1611). Viesen hos myrorne. VetAP 1: 269 (1740). Alla visar äro honor; alla drönare hannar. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 95. Den gamle Flint, visen, omgifven af hela svärmen i sin kupa. Carlén Rosen 680 (1842). Visen lägger ett ägg i varje cell. Bitidn. 1928, s. 172. — jfr BI-, RESERV-VISE m. fl.
B: VISE-BO. (vis- 1807. vise- 1768–1828) (†) visecell; jfr bo, sbst.1 8 c. Linnæus Bijskjöts. 33 (1768). Ett enda af dessa Visbon väger lika mycket som 150 vanliga Bibon. Gravander Buffon 4: 110 (1807). Heinrich (1828). —
-CELL. (vis- 1860–1888. vise- 1878 osv.) om den särskilda cell vari vise föds upp, drottningcell; jfr -bo. Thorell Zool. 1: 275 (1860). Hos (släktet) Trigona .. finnas, liksom hos Apis, särskilda vise- l. drottningceller, vanligen i kanten af kakorna, större än de öfriga och rundade till formen. 2NF 18: 50 (1912). —
-FALL. (vis- 1768. vise- 1773 osv.) förlust av vise; jfr fall VIII o. -fallen. Linnæus Bijskjöts. 78 (1768). Et .. Wise-fall kan åstadkomma hela Bi-stammens undergång. Fischerström 1: 715 (1779). —
-FALLEN, p. adj. (vis- 1768–1888. vise- 1776 osv.) (numera knappast br.) viselös; jfr falla I 5 o. -fall. Blir ett Bisamhälle Wis-fallit, gå de wis-fallne gemenligen på ett af de närmast stående, och förena sig med det. Linnæus Bijskjöts. 25 (1768). SAOL (1973). —
-LARV. (vis- 1792–1888. vise- 1793 osv.) VetAH 1792, s. 186. Den del af .. (binas) byggnad som tjenar til Vise-larfvernes förvandling är .. af en Sphéroidisk form. VetAH 1793, s. 208. —
-LÖS. (vis- 1768–1807. vise- 1753 osv.) om bisamhälle l. kupa o. d.: som är utan vise; jfr -fallen. Koch Biskiöts. 16 (1753). Påträffas drönare i något samhälle på hösten, kan man misstänka att det är viselöst. Hansson Bisköts. 23 (1972). —
-RIKTIG. om bisamhälle l. kupa o. d.: som har vise; motsatt: viselös; jfr riktig I 1. Lewerén Bisköts. 50 (1900). Är kupan bisvag eller viselös sammanslås bina utan vidare resonemang med ett annat viseriktigt samhälle. LBl. 1904, nr 21, s. 3. —
(1) -STEN. (†) sten som anger (ägo)gräns, råsten (se rå-sten, sbst.1); jfr visare 1 a. (Det bör anläggas) så at en trekantig sten skillier tre bolstäder och en fyrkantig fyra: ju så, at de omkring liggiande wisestenar stämma öfwerens med hjärtestenens kanter. FörarbSvLag 4: 249 (1697). PT 20/5 1856, s. 1. —
Spalt V 1380 band 37, 2017