| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISK vis4k, sbst.1, n. (Atterbom SDikt. 1: 61 (1811, 1837) osv.) ((i konkretare anv., †) r. l. m. RP 8: 345 (1640), Elgström o. Ingelgren 54 (1810)).
(numera bl. mera tillf.) viskande; äv. konkretare, om viskning l. framviskad utsaga; äv. utvidgat l. mer l. mindre bildl. Rijkz-Cantzlern sade .. att thet tiäner man seijer åt Mårten Augustini, det han gifver sine tiänare någon visk, att the icke gå discretamente om med folk. RP 8: 345 (1640). Under det sakta, vid ekarnas hvisk, ett echo från fordom / Närmas. Atterbom SDikt. 1: 304 (1810, 1837). I slutet af Maj var hörseln så betydligt förbättrad, att han uppfattade ”hvisk” nästan lika säkert med det sjuka som med det friska örat. FörhLäkS 1889, s. 534. Hans sätt att med visk och väs, skrik och ”sång” läsa sin egensinniga och skenbart motsägelsefulla poesi har .. betraktats som omvälvande. DN 9/11 1991, Bil. s. 9.
Spalt V 1397 band 37, 2017