Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISPER vis4per, m.//ig.; best. -n; pl. vispar (se nedan); äv. VISP vis4p, sbst.4, m.//ig.; best -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. visper, ÖB 33 (1712) osv.) ((†) -er Svart Gensw. G 1 b (1558), UHiärne 2Hskr. 156 (c. 1715)).
(numera mindre br.) om person som brister i stadga l. allvar l. som är nyckfull l. ombytlig l. flyktig; äv. om inställsam l. lättsinnig person; ofta ss. ringaktande l. nedsättande benämning. Svart Gensw. G 1 b (1558). I söndags kallade .. (prästerna) somliga ”rosenkreutzbröder .. , kalvinister och hwisper”. KyrkohÅ 1916, s. 250 (1623). Grefwen swarade, iag kenner wäll den hwispen, och att han haar eet stolt sinne. VDAkt. 1660, nr 113. En wissper .. som aldrig läste raden, / Hwars enda syssla är att stryka kring i Staden. ÖB 11 (1712). Jag wet han heter af alla, det han äfwen giör skiäl före, en wisper, en narr, en sprätthök och en fantast. Lindahl Tanckef. 9 (1740). Jag håller före, at det snarare var Kammar-Lakejen, den Vispen. Pilgren FigBröll. 64 (1785). Han är ingen visper, utan en allvarsam beskedlig karl. Tersmeden Mem. 1: 98 (c. 1790). NEOrdb. (1996).
-ÄRENDE. om påhittat l. onödigt l. obetydligt ärende. Gårdzfogden skall weta sin plicht .. wara .. adt förestå heela huset i husbonde(n)s och matmoderns frånwaro .. Fördänskull bör en gårdzfogde allrig wara ifrån gården och göra sig några hwispährenden omkring. Rosenhane Oec. 22 (1662). ConsAcAboP 6: 184 (1687).
Avledn.: vispaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara ombytlig l. oberäknelig l. opålitlig; äv. konkretare, om enskild yttring av sådan egenskap osv. Warnmark Epigr. D 2 a (1688). Se nu omsider, i hvad belägenhet era framfusiga vispacktigheter ha försatt Er. Pilgren FigBröll. 46 (1785). Heinrich (1814).
Spalt V 1412 band 37, 2017