Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VITSCH, interj.
Ordformer
(förr äv. hv-, hw-)
Etymologi
[jfr t. witsch; av ljudhärmande ursprung]
(†) återgivande ett vinande l. svepande (se SVEPA, v.1 8 a) ljud; jfr HITSCH, SVISCH, interj. Strindberg RödaR 238 (1879; i fråga om ljudet av hyvlande). Nu var det tattarynglet som hade piskan i våld, och vitsch, hur den skulle vina en dag över herrn till Torsvången. Sandel Dropp. 29 (1924). Östergren (1968).
Avledn.: VITSCHA, v. (†) avge l. åstadkomma ett vinande l. svepande ljud; jfr svischa. Skur-Kajsa fejar på rådmans vind, vitschar med kvasten, raspar med borsten, klatschar med den drypande trasan. Bergman Knutsm. 95 (1916). Vitschande och vinande ljud från ett ångvedsågeri. Sjöberg Kvart. 293 (1924). Östergren (1968).

 

Spalt V 1502 band 37, 2017

Webbansvarig