| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VOKABEL vωka4bel l. vo-, r. l. m.; best. -n; pl. -bler.
(i sht i ä. språkvetenskapligt fackspr.) ord l. glosa. Frey 1847, s. 116. Språket är .. en mängd vokabler, som skola inläras och förenas med de föremål de konventionelt beteckna. Verd. 1884, s. 76. Ord eller vokabel är ett själfständigt morfem, som i fråga om ljud och betydelse af vårt språksinne uppfattas som en enhet. Noreen VS 7: 13 (1906). Nu tycks det ju vara själfklart, att läraren .. skall påpeka sammanhanget mellan de latinska vokablerna och dessas mer eller mindre aflägsna släktingar i modersmålet. PedT 1907, s. 30. — jfr SANSKRIT-VOKABEL.
-SAMLING. om samling av ord l. glosor, gloslista. PedT 1893, s. 497. Utantill läras grammatiken och vokabelsamlingen (vid Jesuitskolan). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 110 (1898).
Spalt V 1532 band 37, 2017