| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VURM vur4m, i bet. 1, 2 r. l. m., i bet. 3 m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. -ar (Wexionius Sinn. 3: G 1 a (1684: Sorge-Wurmar) osv.) l. -er (Linné Skr. 5: 99 (1732: prästwormer) osv.); förr äv. (i bet. 3) VURMER, m.//ig.
1) (†) mask l. larv (jfr ORM 7); särsk. om mask osv. som enl. ä. föreställning tagit sig in i huvudet på ngn o. orsakar galenskap o. d. (Kvinnorna) ropa mäd högt Liud, Jag troor at Karlen galn, / Wist haer i Hiernan hann Wurm, Maskar eller Maln. Lucidor (SVS) 120 (1673; uppl. 1997). At then Dehlen, hwarest Siälen har sitt regemente, .. nemligen Hufwudet, skal äfwen wara beswärad med Matkar och Wurmar, thet är nog undersamt. Lindestolpe Matk. 27 (1714). Fryxell Ber. 12: 137 (1843).
2) [utvecklat ur 1 med tanke på av mask orsakad galenskap l. mani] starkt tycke l. (överdrivet) stort intresse (för ngt) l. längtan (efter ngt), mani l. passion (jfr GRILL, sbst.2 e); särsk. i uttr. vurm för ngt; förr äv.: tokig idé l. bisarrt infall o. d.; jfr VURMERI. Dalin Arg. 1: 138 (1733, 1754). Cornetten hade fått en lustig vurm. Han hade slagit sig på att studera. Bremer FamH 67 (1831; uppl. 2000). Med sin vurm för musicalier och böcker behöfver han stora inkomster. Boëthius Levn. 147 (1866). De tyska damernas ännu allt jemt fortlefvande vurm att sy tapisserier. Samtiden 1871, s. 588. En vurm för egyptiska antikviteter och orientaliska seder. Kulturen 1994, s. 31. — jfr ANTIK-, BILDNINGS-, BLOMSTER-, BYGG-, DANS-, LÄS-, MUSIK-, ORDENS-, RES-, SAMLAR-, SAMLINGS-, SKRIV-, SORGE-, SPEL-, TEATER-VURM m. fl.
3) [utvecklat ur 1 l. i metonymisk anv. av 2] (numera mindre br.) vurmare; äv. om person med tokiga idéer, galenpanna. Achrelius Mor. C 3 a (c. 1690). At ofta största trätor drifwas / Om ting, som, kanske aldrig gifwas, / Mer än i wurmars hjerne-swall. Strand Tidsfördr. 1: 39 (1763). Annars var han en vurm af hästar. CFDahlgren 4: 263 (1831). Det kunde inte tusan komma ihåg alla kombinationer, man var ingen vurm som samlade visitkort heller. Essén KessGen. 36 (1915). OoB 1928, s. 307. — jfr ANTIK-, BLOMSTER-, BOK-, LÄS-, MUSIK-, ORDENS-, RES-, SAMLAR-, SPEL-VURM m. fl.
(1, 2) -SKALLE. galenpanna; jfr skalle, sbst.3 4 c. En hop vurmskallar ifra för att få så kallade grundlagar. Crusenstolpe Mor. 4: 359 (1841). Ahlman o. Forsman (1885). —
(1) -STUCKEN, p. adj. särsk. bildl.: förvirrad l. grubblande o. d., särsk. i överförd anv., om ngt sakligt; jfr sticka, v.1 I 5 b, o. orm-stucken 2, vurmig. At man tror thet han hafwer wurmstuckit hofwud. Bärande, i thet han förfechtar sina egna påfunder och griller, stora tanckar i sitt sinne af diup och hög lärdom och andras föracht. Swedberg Schibb. 117 (1716).
Spalt V 1650 band 38, 2019